. Lisa i Schweiz

Jag kommer på mig själv att jag har blivit väldigt lat. Eller vad man ska kalla det.
Jag gör ingenting, för jag har ingenting att göra.  Det är först på kvällarna det händer grejer när det blir innebandy träning.

Kom gärna med förslag på vad jag kan göra, jag tröttnade på att sitta i soffan för länge sen.

Nu är väl känslorna lite svalare från matchen i lördags. Vi förlorade med 5-2, för vi var urusla. Hela laget står och sover ungefär. Det finns ingen glädje och ingen vilja någonstans. Men också efter matchen är man liksom tom. Det finns inga känslor för det hade inte funnits några känslor under matchen.

Även under matchen vill jag bara vakna, men det händer aldrig.

Besviken på mig själv, på laget och på tränarna och på allt runt om kring, så på vägen hem är det enda jag tänker på Sverige.

Det var kul att åka till matchen i alla fall, fick se en hel del berg!

Men nu har det gått några dagar och idag är det första träningen efter matchen. Jag misstänker att det kommer bli en hel del snack om matchen, men framför allt hoppas jag på bra närvaro så vi kan göra en bra träning, för det tycker jag är bästa sättet att glömma en match på.

I söndags var det första advent och det snöade ute! Helt magiskt! Det hjälpte lite som bot mot matchen. Tog en promenad och strosade runt i en timme innan lunch.



Efter lunch satt jag vid datorn, löste suduko och satte nytt rekord på Jewels på mobilen. Ser ni nu hur värdelösa mina dagar är?

På kvällen åkte jag iväg till Bellinzona för att kolla på när Ticino spelade. Enligt det lilla programmet jag har skulle matchen börja 18.00 så jag var i hallen till 17.45. Men när jag kommer dit är det helt öde och jag lyckas hitta en man och frågor om det inte är någon match under kvällen.

"Jo, klockan 20.00"

Sen kommer en till kille som pratar lite bättre så jag förstår, att hallen är upptagen till 18 och att matchen börjar klockan 20 och att dom gjorde schemat innan de visste om tiderna. Jag bestämmer mig för att åka hem igen för att äta middag och sen komma tillbaka. Det tar 20-25 minuter att åka så det är ingen brådska.

Kommer tillbaka till hallen vid 19.45 och då är det fart i hallen. Lagen värmer upp och det är publik på läktaren.
Matchen drar igång och Ticino är lite för passiva i första perioden som slutar 0-3 till gästande serieledarna.
Andra perioden blir det fart på Ticino som gör två 2 mål och har oflytt med ribbskott. 2-3 inför sista perioden och det är nu domar kliver fram och bestämmer sig för att göra matchen till deras lilla egna show.
Efter 6 minuter kommer periodens första utvisning, och det ska komma 8 (!) till innan perioden är slut.
Galet, galet, galet!

Det börjar med att matchen blir lite mer intensiv som matcher alltid blir på slutet. Sen just i denna match lite värre eftersom domarna inte har varit höjdare i början av matchen heller. Det är någon utvisning som är rätt men några är helt fel och inte ens ett frislag och några utvisningar är personer som tappar huvudet helt i Ticino. Matchen slutade 3-5.


Att ta med sig från matchen? Sparka domarna och lär er hantera ilska istället för att go bananas och drar på er fler utvisningar!

Jimmy tyckte det var orättvisst eftersom de aldrig fick chansen att spela och jaga en reducering.

Sammanlagt blev det under matchen 26 utvisnings minuter (20 till Ticino och 6 till gästerna).
Kul för Ticino att dom spelade boxplay i en hel period, men jag tror bara dom släppte in 2 mål i boxplay så lite cred ska dom väl ha.

Igår följde jag med när Giorgio köpte ny dator och sen gick jag och handlade julklappar. Fick sprina runt en del dock innan jag äntligen hittade det jag letade efter. Men känslan är bra och jag har full koll på jukklappshandeln än så länge!

Nu sitter jag här igen och gör ingenting förutom att skriva i bloggen. Satt och kollade på innebandy straffar på youtube och blev själv lite sugen på att gå & träna straffar men var? Ute på gräsmattan?

Nej, det är helt klart ett misstycke att jag bor så långt ifrån hallen (där även gymmet är, så jag kan inte direkt bara åka till gymmet när jag känner för det, jag har ju inte ens ett kort så jag kommer in).

Sitter och längtar lite till Sverige när jag kan ta min egna bil och köra till Gustavsik och träna hur mycket jag vill, plus alla braiga träningar med Kumla.

Nu ska jag se om det går att trixa i mitt egna rum för jag är grymt sugen på klubba & boll.

Just ja, igår kväll jag gick jag även på bio med Giorgio och hans kompis. Vi kollade på "Benvenuti al Sud" som är en italiensk film som faktikt var riktigt rolig. Och jag var inte helt vilsen i språket. Efter bion åkte vi till en bar där det fanns kareoke och var fullt med folk. Ja, på en måndag.



Ciao.

FAN PISS JÄVLA HELVETE VAD DÅLIGT! SKIT!

Utvärdering imorgon kanske när känslorna är lugnare.

Jag är typ nyss hemkommen från träning med Verbanos B-lag (fast idag var det några stycken från A-laget med också, kanske tyckte dom att det var roligt att spela förra veckan).
Vi var exakt 10 utespelare plus en målvakt.

Men killar vet hur man har kul på träningen. Vi började med att spela fotboll som uppvärmning och gud så kul. Jag saknar fotboll, måste garanterat spela på riktigt i sommar.

Lite målvaktsuppvärmning och sedan 2 enkla övningar innan vi spelade match resten av tiden. Killarna är sjukt sköna, och spelet är lagom seriöst. Jag är bara allmänt glad när jag åker där ifrån helt enkelt.

FÖRUTOM att min hår är som ett skatbo. Jag måste lägga ner lite mer energi på att hitta Sunsilk schampoo (det finns ju inte på Migros!). Ska även lägga lite pengar på en inpackning och lätt en besök hos frisören when in Sweden.

Det är tre "spännade" dagar i rad nu. Igår var det 1-årsdag och 20-årsdag. Idag är det 3-månadersdag och imorgon är det löning!

Lönen kommer sitta fint till julklapps shoppingen. I måndags gick jag runt i stan och spanade in allt jag vill köpa, och jag har en bra känsla inför jul. Det har till och med kommit upp lite julbelysning på gatorna, stora stjärnor sitter på lyktstolparna.

Men till dagens stora äventyr: Jag besökte Monte Bree helt på egen hand.
Först körde jag till Bree som ligger en bra bit upp på berget. (Och man körde verkligen uppåt. Fick ligga på trycka på tvåans växel på en väldigt kurvig väg.)

Sen gick jag 592 trappsteg för att komma upp till toppen på berget. Men där var utsiktstornet stängt...
Så jag gick 120 trappsteg ner på andra sidan berget för att komma till terassen där man hade bästa utsikten över stan. Sedan fick jag gå samma väg tillbaka för att komma till bilen. Det var då jag räknade alla trappsteg.
Alltså, ungefär 700 trappsteg upp och lika många ner. Fyfan.











Nu somnar jag snart, och är i stort behov av lite Försvarets.

Ciao...

Ja, idag på kvällen när jag pratade med några tjejer från laget kom jag på att det är den 23 november.

A.K.A. Jag har nu haft körkortet i ett helt år! En p-böter och stoppad en snabb gång som jag inte tycker räknas (blev stoppad för någon vecka sedan, vevade ner rutan och sa "Buona sera" och sen var det bara att köra vidare)

A.K.A. Mina föräldrar förlovade sig för 20 år sedan på denna dag. Och ännu sprudlar kärleken!

Annars idag har jag gjort Bondkakor, men dom blev inte som vanligt, men ändå ätbara. Inte lika mycket "kolasmak" eftersom det bara finns lönnsirap i detta förbaskade land.

Men alldeles nyss sa Alberto att kakorna var goda, men han ju ingen annig egentligen. Men det är ju kul att det uppskattas!

Idag regnade det inte, men jag var dum nog att sitta inne hela dagen. Men när jag åkte iväg till innebandy skolan som jag skulle vara ledare för, sa jag "wow" i bilen.

Det var jätte mycket snö på bergen och det var såååååååå fint. Åh, jag vill bara upp på ett högt berg så jag kan se hela Alperna.

Jag jobbar kanske imorgon, men om jag inte gör det ska jag be Alberto att vi åker upp på Monte Bree (om det är fint väder så klart).

Det här inlägget kändes ju lite värdelöst förutom GRATTIS TILL MAMMA & PAPPA!

Ciao

Ja, idag är det klubbens 20 årsdag. Eller innebandyn fyllde år ialla fall, jag tror inte det var hela föreningen.
Aja, det var i alla fall furt fart i hallen hela dagen. Först spelade småbarn, sen spelade mer småbarn, sen spelade vi med damlaget och sen spelade "gamla" spelare lite på skoj mot varandra.

Jag gick upp klockan 8 (rena rama döden) och körde Giorgio till hallen, sen åkte jag hem och la mig i soffan och kollade på film. Efter ett tag började det komma folk (för det skulle vara släktlunch här i huset) så jag gick och bytte om från mjukoverallen till något lite mer vardagligt.

Folket anlände, men jag var tvungen att börja äta tidigare för att jag skulle hinna till samlingen. Så när jag hade ätit upp satte sig alla andra och började äta. Det var lasagne förresten och det var mumma!

Körde iväg till samlingen, småbarnen spelade då match och de var sååååååå söta. Ville bara kidnappa hela bunten, men jag höll fingrarna i styr som tur var.

Efter typ 40 minuter av ingenting speciellt (alla hade sprungit runt och gjort lite allt möjligt) så fick vi order om att byta om. Och det speciella för dagen var att vi spelade i klubben gamla matchställ. Lite genomskinliga, med långa ärmar. Alla andra hade t-shirt under, men jag körde med bara sportBH för jag gillar inte min uppvärmnings t-shirt. Den är för kort med strypeffekt. Men det genomskinliga tror jag inte märktes för mycket, men det får jag väl se i efterhand när jag får se bilderna från matchen.

I alla fall. Vi vann matchen! FÖR SKÖNT! Det var viktigt för klubben, för oss spelare och för tabellen.
5-3 (2-1,1-1,2-1) ((tror jag)). Och jag tycker att vi gör våran bästa match även om allt inte är perfekt (vi är så dåliga på att pressa så det finns inte, och vi måste göra något för att få upp tempot).

Min egen insats är jag nöjd med, spelade back och jag gjorde inga direkta misstag FÖRRUTOM att det första jag gör på hela matchen är att hoppa in på planen lite innan Eva ska gå av (hon är på väg att byta), bollen kommer och båda står på planen i 2 sekunder och ska då försöka ta bollen. Missförstånd från mig som är lite för ivrig, men Eva hoppar snabbt av. Det var en 2 minuters utvisning alla gånger med domaren var snäll och sa bara till att vi skulle hålla koll på bytena. Men sen gick allt bra tycker jag.

Orkar inte säga så mycket just nu, för efter min match skulle de "gamla" spelare spela lite på skoj och jag var med då också. Mitt lag vann då med, men man vill ju inte skryta.

Har inga bra bilder att bjuda på idag, men kolla gärna in vårt lags hemsida, där kan man klicka sig vidare till massor av bilder från senaste matcherna! Så där med hänvisar jag till http://vuhfemminile.blogspot.com/
Skrolla neråt bland inläggen och klicka på "FOTO" när det kommer! Brukar finnas runt 300 bilder från varje match (en av tjejernas pappa har en grymt kamera och det är han som tar alla bilder)

CIAO!

Om ni inte redan märkt det så har jag lyckats snygga till bloggen en smula.

Vad tycks?

Idag skiner solen för första gången på länge känns det som. Och nyss sa dom på radion att det ska regna imorgon igen. SÅ VARFÖR SITTER JAG INNE VID DATORN JUST NU?

Jo, jag kände att det var in skyldighet att berätta att jag igår gjorde kokostoppar och att ALberto inte kan slita sig ifrån burken. Haha, härligt att dom gick hem i alla fall!


Tränade även med Collina igår, var roligt, men av någon anledning ville målvakten att just jag skulle värma upp upp honom medans de andra hade fysträning!
Fan, jag som ville stryketräna lite! Dumma målvakt.... Aja, får se det som skott träning i stället. Vi var hyfsat många men problemet med Collinas träningar är att dom sker i så dumma hallar. Hallen är 5-6 meter bredare än en vanlig innebandyn plan och det finns ingen sarg.... VÄRDELÖST! Dom är duktiga nog för att korta ner planen i alla fall, men det är fortfarande inte som att spela på normalstor plan.

Jag glömde en lite rolig grej som bara måste berätta om.

I onsdags var jag barnvakt och jag och Stefano hade hur kul som helst i 4 timmar. Vi lekte bland annat Kalle & chokladfrabriken. Efter hade jag tänkt träna med Verabanos andra lag (killar) men när jag kom tillbaka sa Giorgio att Collina hade träning i Lugano så då tänkte vi åka dit istället. När vi kom dit till klockan 20.00 kommer Giorgio på att det är mobilen som spökat lite och skickat ett gammalt sms... a.k.a. det är ingen träning och jag blir lite sur för jag kunde tränat med Verbano och jag är redan sen. Verbanos träning börjar 20.30 och det tar 45 minuter att åka dit. Giorgio säger att jag ska åka ialla fall så jag gör det. Det är ju ändå Ticino stil att komma sent, så det är väl bara att ta seden dit man kommer?

Kommer exakt 15 minuter sent, vilket kunde varit 10 minuter om jag hade haft flytt med parkeringen och inte varit så dum i huvudet. Aja, när jag kommer in i hallen är det massor av killar på planen (vilket är konstigt för det brukar vara typ 10...) och jag upptäcker då att det är hela första laget från Verbano. Som tur är finns det 3 killar från andralaget som är med, och känner igen mig och säger att det går bra att jag är med och säger vilken färg jag ska ha på västen.
Eftersom jag är sen har jag missat hela uppvärmningen och när jag fått ordning på allt börjar vi spela och då upptäcker jag att jag är spelare nummer 20 (vi är fyra fulla femmor) och det var alldeles perfekt att jag kom!

Vi spelade i tre perioder typ, men jag vet inte hur länge, men det kändes som om det gick riktigt fort och jag hade gärna spelat mer. Det var rikigt kul i alla fall, för det var bra fart på spelet.

Men jag hatar att killar springer så jävla fort. Och skjuter så jävla hårt! Ett skott snuddade vid framsida lår på mig (på båda benen) och jag har blåmärke nu. Jag är glad att jag inte stod helt i vägen för skottet. Har förövrigt ett stort väldigt blått blåmärke på insidan av låret som kommer från ett slag i söndags... Men med tanke på placeringen ser det lite misstänksamt ut. På bilden ser det inte så farligt ut, men det är grymt svårt att foto blåmärken, speciellt med placeringen av detta utan att det skulle bli för intimt.


Nej, nu får det räcka med datorn, jag ska gå ut och njuta av den lilla sol som vi verkar få nu för tiden! Attans, det är ju precis som hemma! Trodde en fördel med att bo i Scweiz var det fina vädet... Fast det har det ju varit också... Jag är bara lite bortskämd av solen...

Nämde jag att jag kollade på basket i tisdags? Europa Liga match mellan Lugano och ett lag från Estland som hette Tartu eller något. Lugano vann i alla fall, med typ 15-20 poäng så det var ju bra! Fast kan inte riktigt basket så bra, men Tartu missade i alla fall hela tiden. Dom hade väl lite oflytt. Alberto frågade efter matchen om jag ville byta sport, men nej tack. INNEBANDY FOR LIFE!


CIAO!

Tanti auguri per:

Mali! Oggi é compleanno di lui!

Anche tanti auguri per:

Manu e Pippo! Hanno deciso di sposarsi con l'altro!  (Non lo so é giusto, é come google translater....)

För er svenska fans så fyller den första killen år och dom andra två har förlovat sig!
Annars så regnar det fortfarande och det börjar göra mig seriöst deppig. Ibland är regn lite mysigt men jag har ingen att mysa med så jag känner mig mest bara ensam och då blir jag ännu deppigare.
Det är en ond cirkel och bara bra väder vänder på spiralen!

Nu ska jag gå och lägga mig innan det blir för sent!

Ciao...

Ja, helgen har varit full va innebandy!

Träning i fredagskväll med både dam- och U21-laget. Dessvärre var det bara 4 orginal U21 spelare (sen vi som spelar i båda). Vi hade uppvärmning i form av lek innan vi kom in på planen och det var roligt, och det var nog också välbehövligt. Sen målvaktsuppvärmnig på planen och sen lirade vi match! För en gång skull var vi många på träningen och även när även tränarna var med och spelade var vi 18 spelare och 3 målvakter.

Förstår ni katastrofen när 18 spelare = två lag plus 4 killar som är med? Ja, vi har inte så mycket att jobba med här nere helt enkelt.

Efter träningen snyggade jag till mig lite grann för jag får sällan sådana tillfällen nu för tiden och jag tycker om att jag mig lite fin då och då. I veckorna glider jag runt i mjukoverall och morgonfrissan uppslängd i en tofs. Frihet för flickorna är inte heller ovanligt.

Orsaken till att jag gjorde mig lite extra fin var för att jag och Giorgio var bjudnapå middagen med föreningen som firar 20 år i år. Denna middag krävdes det en inbjudan till och det var folk från alla sporter som var med. Jag trodde vi skulle sitta vid långbord och att vi skulle vara blandade men vi var på en restaurang och satt vid typ 10 bord så alla sporter satt för sig. A.k.a. jag satt med mina tränare och Eva. Giorgio åt ingenting utan sprang bara runt och pratade med alla. Efter en stund var vi nog lite trötta för då såg vi ut så här.

Grabben i graven bredvid är Mali, en av mina tränare.

På lördagen hade jag bestämt mig för att baka lite så efter frukost gick jag iväg till affären för att handla cocos och vaniljsocker och lite mer smör. Kändes taskigt att göra slut allt vi hade hemma... Dessutom var jag i behov av nytt schampoo och balsam. Nu känns det som om jag letar efter en ursäkt till varför jag gick och handlade, men vad behöver jag det till? 

JAG GICK OCH HANDLADE HELT ENKELT.

Kom hem och satte igång med bakningen, Giorgio hade börjat koka pastavatten till lunch så rätt så lagom till periodpausen i min bakning åt vi lunch. Efter den stora finishen med bakningen gjorde jag lite smörgåsar som matsäck som vi skulle åka och spela. Stresspackade väskan för att få med mig allt och sen åkte jag och Giorgio iväg.

Jag måste bara säga en sak som jag saknar med Sverige. Ätandet.
Här äter man frukost, lunch och middag och inget mer. Inga mellanmål eller fikaraster.

Igår när vi åkte till matchen hade vi ätit lunch klockan 12. Klockan 13.30 åkte jag hemifrån och 15.30 stannade vi för en rast. Det hade då gått 3,5 timmar och jag var hungrig så jag åt frukt och macka, men ingen annan åt något seriöst. Där emot köpte alla godis eller glass. VÄRDELÖST.
När jag frågade Vale om hon inte skulle äta något var svaret: Men jag åt lunch hemma.

HALLÅ???? Vad är det för fel på dessa människor?
Hur säger man "Äta bör man, annars dör man" på italienska?

Aja, vi hoppar till matchen istället.

Enligt tränaren ska vi börja med press för att chockera motståndarna och det funkar bra för under första minuten för vi 2 mål. WOHO!
Vi fortsätter med pressen i 4 minuter till sen spelar vi normalt att vi backar hemåt. Men detta innebär också att matchtempot går rätt så mycket bakåt.

Jag föreslår i min kedja att vi ska fortsätta med pressen för att hålla tempot uppe (också för motståndarna inte är så bra) men får svaret "Vi kommer inte orka hela matchen då, vi har för dålig kondition. Vi måste tänka smart."

Hur säger man "Fullt ös, medvetslös!" på italienska?

Det går inte så bra och jag börjar med att klanta mig stort framför eget mål (jag spelade back förresten) och det är deras första mål.

2-2 inför första periodpausen. Andra perioden tycker jag är lite bättre men det är fortfarande inte bra. Jag har absolut ingen bollkontroll, men inte många i laget har det just nu. Bollen studsar och det är jobbigt och drar ner på tempot.
Men vi får lite bättre kontroll på matchen. 3-3 inför sista perioden.

I sista perioden blir det bättre. Jag vet inte om det var från början eller om det skedde under matchen men vi går ner på folk i alla fall. 3 backar och 2 kedjor spelar vi med.  Sista 15 minuterna har vi ett grymt tryck på motståndarna men bollen vill inte in. Nu spelar vi som vi ska med rätt inställning och bra energi.

Efter 60 minuter står det fortfarande 3-3 på tavlan. Efter 65 minuter står det 3-3 på tavlan och det blir straffar.

Efter 10 lagda straffar står det fortfarande 3-3 på tavlan. I första sudden straffen missar vi och dom sätter den.

Men jävlar vad bra våran målvakt är på straffar.

Jag fick lägga en straff. Jag var nummer två och jag skulle skjuta för ena halvan av målet var öppet men jag missar bollen när jag skjuter så bollen rullar sakta rakt fram till målvakten istället. FAN.
Det är bara att suga in det misstaget och spotta ut det igen. Men jag är glad för att jag fick förtroendet att lägga en staff i alla fall, jag var lite osäker på detta innan faktiskt.

Förlust, det är suuuuuuurt och ingen är lycklig direkt. Det trista miner och tårar i laget. Det är en lång bussresa hem och innan jag och Giorgio är hemma har klockan slagit 01.15 (typ). Ut med alla blöta kläder och slänga sig i sängen.
Man skulle ju nämligen upp 5 timmar senare!

Idag, söndag, har vi spelat med matcher med U21. Jag gick upp halv 7 för att äta frukost, fixa lite matsäck och packa väskan. Klockan 8 var vi Tenero för samling med laget och avresa till Sarnen. Första 1,5 timmen sov alla i bilen förutom Giorgio för han körde. Sen pausade vi och vaknade till lite. Jag åt mackor och frukt, men det andra körde med samma attityd som igår. "Vi har ju ätit frukost och det är inte lunch än."

Aja, Vi kom fram, vi spelade första matchen och vann med 5-4. Vi ledde med 5-2 men i sista minuten släpper vi in 2 må för vi blir lite nervösa och stressade. Onödigt, men vinsten och poängen är våra. Det 3 kommande timmarna äter vi lunch och har en stor lagdiskussion om en tjej och om hon ska få vara med i laget eller inte. Tidigare år har hon tydligen inte varit speciellt trevlig och det är skillda åsikter i laget.

Attans vad dom kan snacka!

I alla fall, vi satt ute och pratade först, och jag vill nämna (bara för att det är snö och kallt i Sverige) att vi hade shorts och t-shirt på oss - ENDAST!

Solen sken och det var grymt varmt ute. Härligt, härligt!


Förresten glömde jag avslöja vad det var jag bakade igår! Det var mocka rutor och det blev en riktig hit hos tjejerna!

Det gick åt fort...

Andra matchen vi spelade vann vi med 4-0 men då hade vi några stolpskott och ribbor och missade öppet mål då och då. Jag tyckte inte vi var så bra, men motståndet var allt annat än bra så det dög ju.

Under dagen gjordes det 9 mål. Jag gjorde 2 och passade till 3. Sara Baccarini gjorde 2 mål. Så om man tar bort oss (vilket kommer hända eftersom båda vi spelar i damlaget) så gjorde de yngre tjejerna 2 mål på egen hand.

Vad mer är värt att nämna?
Blir det dåligt väder i veckan kommer jag antingen kolla på första Glee säsongen igen eller baka.
Blir det fint ska jag gå ut och gå, eller kanske springa. Har jag tur har jag innebandy måndag till fredag så jag måste nog göra lite kul på egen hand.

Ehm... Jag hade en tanke att jag skulle skriva inlägget på italienskan (så gott jag kan) men jag är lite för trött för det just nu. Kanske imorgon. Nu kom jag på att jag kanske ska ut och shoppa och leta julklappar, det är trots allt snart jul och om cirka en månad är jag i SVERIGE! :D

Ciao

Efter att ha gnällt lite på vädret i förra ilägget jag skrev igår, så fick jag strålande väder idag!
Från och med nu ska jag alltid gnälla på bloggen när jag inte gillar vädret, surt för er kanske, men det är bara att gilla läget för jag gillar sol!

Det var "bara" +10 grader på förmiddagen så jag väntade till efter lunch med en promenad, temperaturen hade då stigit till omkring +15 grader. Gick upp till en kyrka där jag vet utsikten är rätt så bra över bergen, och eftersom det har varit dåligt väder i några dagar räknade jag med vita toppar i bakgrunden. Och jag hade rätt så rätt också.



Knallde vidare till nästa kyrka där det även är en fin utsikt, men mer över sjön och stan. Men lika fint där var det.


Lekte lite med kameran och dess inställningar och lyckades ta några hyfsad bilder tycker jag.





Jag gillar bilden på rosen mest och det är ju kul att man kan fixa lite med min kamera. Men jag är lite sugen på brorsan systemkamera när det är så fint ute och fullt av härliga färger...

Vi hade inställd träning med damlaget idag för det skulle vara militärer i hallen. Så då tänkte jag och Giorgio passa på att träna med Collina och åkte dit, men det var stängt till hallen för det var massa med miltitärer i den hallen också. VÄRDELÖST! Jag var verkligen träningssugen. Hade jag vetet om allt det här hade jag lånat gymkortet och åkt själv till Tenero istället...

É la vita...

Ciao

Jag ligger lite efter på bildfronten så jag tänkte göra eran dag idag med att visa hur jag haft det och vad jag gjort senaste två veckorna.


Vi hade strålande fint väder för ungefär 14 dagar sen, sen regnade det i 2 dagar innan det blev lika fint igen. Nu har det regnat 3 dagar i rad... Jag saknar det fina vädret.

Ni kanske förstår vad jag menar. Fin fint var det...


Jag gick runt i t-shirt. FATTAR NI VAD JAG MENAR?
Jag saknar det fina vädret.


Var en sväng på IKEA och det är möjligt att fira jul här med om man vill.

Stockholms öl och glögg. På IKEA.


Snyggade till mig lite och åkte till Ambri för att kolla på hockey förra lördagen.

Men dessa tjejer: Tanja och Vale. Ambri vann med 1-0 och vi blev helt tokiga. Efter matchen sov jag hemma hos Vale.


På söndagen åkte vi med laget till Liechtenstein och spelade match så nu kan man checka av
det landet. Detta är hallen och några lagmedlemmar.



Efter matchen blev det middag hemma hos mästerkocken. Här lagas det hasselbacks potatis, bearniese sås och kött och kyckling. Äppelpaj med vaniljsås till efterrätt. Ja, jag var rätt så mätt och nöjd efteråt.


Jag och Vale är kompisar. Och så hade vi lite tråkigt när vi väntade på maten.


Jag och Giorgio åkte på måndagen till familjens hus i bergen. Vi åkte över ett alppass på vägen dit och vi var på en höjd av 1920 m.ö.h.

Det regnade när vi åkte över alppasset men det var ändå fullt med snö.


Huset i bergen.


Och utsikten från huset!

Som jag dog när molnen lättade lite och fick en blå bakgrund till bergen.
Och på natten fanns det ungeär 100 gånger fler stjärnor än vad man brukar se. Då dog jag ännu mer.

Ungefär här dog min kamera och från måndag kväll till lördag kväll har jag inte kunna tagit några bilder för att jag glömde laddaren hos Patrik. Men i söndags tog jag lite bilder när jag tog med mamma och pappa till Valle Verzasca.





Jag och pappa. Jag trodde jag var snygg när jag gick hemifrån på morgonen, men jag var tydligen morgontrött. Att jag sen har mössan på mig så att det ser ut som att jag har cancer gör inte saken bättre.

Vi åkte till James Bond-dammen också, men det var så molnigt så det var ingen idé att ta kort i alla fall. Nu har jag inga fler nya bilder men en gammal goding jag inte visat än kan jag bjuda på.



För övrigt just nu knarkar jag "Just the way you are" av Bruno Mars och en gammal härlig film med Eddie Murphy som jag alltid kollade på hos mormor&morfar när jag var liten (men just nu har glömt namnet på) började just på tv.

CIAO.

P.S. 45 dagar till jul och 24 till jag åker hem till Sverige och snön.

Jag var nyss tvungen att läsa min egen blogg för jag kom inte ihåg när jag skrev sist, eller vad jag skrev om.
Bra Lisa, jag kan ju lika gärna bli dement nu istället för när jag blir gammal.

Jag ber om ursäkt förresten för att jag är seg och inte skriver så ofta. Men denna helg har ju mamsen och papsen varit här så datorn har inte direkt varit prioriterad.

Aja, i torsdags kommer jag inte ihåg vad jag gjorde, men jag antar att jag tränade på kvällen.

I fredags gjorde jag verkligen inte så mycket, men på eftermiddagen åkte jag med Giorgio till Tenero. När Giorgio tränade smågrabbarna gick jag först ut och sprang i 45 minuter och efter det kämpade jag 50 minuter i gymmet. Sen njöt jag av en dusch.

SEN ÅKTE JAG OCH GIORGIO TILL MALPENSA OCH HÄMTADE MAMMA OCH PAPPA :D

Dom var rätt så trötta när dom kom ut från flygplatsen så vi körde dom direkt hotellet. När vi kom till hotellet säger dom då i receptionen att rummet har blivit uppgraderat till högsta våningen i "huvudhuset" och att det är bekvämmare. Helt konstnadsfritt. Lyllo dom säger jag bara. Jag följde med upp bara för att se hur det såg ut och utsikten var fantastiskt!

Jag åkte hem och gick sedan och hämtade dom nästa morgon klockan 9. Vi gick sedan till Casa Battaini så jag fick alla mina kläder som dom tagit med och så fick jag lite presenter också. Från hela släkten.

Jag fick:
Ett halsband
Glee säsong 1
En italiensk kokbok
En bok om hur man bygger upp nätverk
Pengar
Lite verktyg till naglarna och en pinsett
En italiensk ordbok med bilder

Sen så fick jag ett spel av familjen Battaini, ett litet kortspel.

Efter paketöppning gick jag ner med föräldrarna på stan för att visa dom hur staden ser ut. En lunch i city blev det också, efter en lite trött kassörska gett mamma för lite i växel (50 CHF = 350 kr...) Men jag fanns ju där för att reda ut det hela med min strålande italienska....HAHAHA, nej, så strålande var jag inte, men mamma fick alla sina pengar i alla fall.

På eftermiddagen åkte vi upp på San Salvatore (stans berg) och kollade på utsikten. Pappa tyckte det var väldigt fränt (han är precis som jag!) men mamma var lite mer lugn eftersom höjder inte riktigt är hennes grej. Men jag tror ändå att hon njöt av den vackra utsikten.

Sen knallade vi tillbaka till hotellet och la oss i sängen en stund. Efter att ha gått verkligen hela dagen var vi alla lite trötta och behövde lite vila. Efter att ha kollat på tv, vilat och sedan snygga till oss gick vi ner till hotellbaren och drack en drick innan vi gick till en restaurang på andra sidan gatan för middag.

Direkt när vi kom in satte pappa ribban med ett "hello". Engelska var det som gällde. Vi fick ett bord och en väldigt snäll servitris som pratade engelska med oss och förklarade rätterna som stod på italienska. Vi hade förstått lite grann men inte allt så det var skönt att hon förklarde på engelska, men vissa ord kunde hon inte på engelska så då fick ajg översätta från itlaienska till engelska. Hihi, då kände jag mig duktig!
Mamma hann nämna att det var min födelsedag så när vi fick efterrätten hade jag ett litet ljus i min chokladtårta... och servitrisen sjöng lite grann av "happy birthday" och sa grattis på italienska. Gulligt av henne, så hon fick dricks av oss när vi betalde.

Jag fick sällskap halvvägs hem av mamma och pappa dels för att dom ville röra lite på sig och dels för som tyckte det var mörkt ute. Men jag ska erkänna att det är väldigt fredligt här nere, jag hör aldrig något om rån, våldtäkter eller brottslighet så jag känner mig säker i stan. Men föräldrar är alltid föräldrar.

På söndagen regnade det precis som prognoserna hade sagt. Attans. Och det regnade inte lite heller. Jag åt frukost med mamma och pappa på hotellet (jag <3 frukostbufféer) och dom ville ha mig där som sällskap. 
När vi hade ätit klart åkte vi hem till Casa Battaini så jag kunde packa min väska och förbereda allt jag behövde till matchen på kvällen. Sne åkte vi och spenderade hela dagen i Tenero trakterna, typ.

Först åkte vi till den jättestora dammen där James Bond filmen "Golden eye" blev inspelad. Men vi stod inut i ett moln när vi stod mitt på dammen och kunde knappt ser ner till botten... Lite trist, men vi åkte vidare in i dalen upp för bergen och beskådade den vacka floden i Laverezzo eller vad det nu heter... Det regnade och jag blev blöt om fötterna men det var åtminstonde inte ett stort moln i vägen för sikten...

Sen åkte vi ner till sportcentret och hälsade på Giorgio och italienska landslaget innan Eva kom och mötte oss. Vi följde då efter henne med bilen till hennes familjs restaurang där vi åt en gudomlig lunch. Först gnocchi, sen kalvkött med klyftpotatis och avrunda med lite glass. Sen satte vi oss och åt kastanjer. Men det är inte riktigt min favorit men mamma verkade tycka om det.

Det var fortfarande lång tid kvar till min samling med laget så vi åkte runt till Locarno och fönstershoppade lite eftersom det var söndag och allt var stängt... Vi spännade in alla klockor och deras sjuka priser. Den dyraste vi kunde hitta var värd cirka 20 000 CHF.... i svenska kronor blir det 140 000. FÖR EN KLOCKA? VEM ÄR SÅ SJUK I HUVUDET ATT DOM KÖPER EN KLOCKAN FÖR 140 000 KR?

Efter förskräckelsen vandrade vi vidare och efter en tag åkte vi till samlingen. Vi kom dit 30 minuter för tidigt, men Eva kom samtidigt så vi var inte först i alla fall.

Medan jag hade samling med laget så åkte mamma och pappa med Giorgio och drack lite kaffe någonstans, men det behövde dom för åter igen hade vi gått mycket och jag var inte den enda som var trött.

Vi spelade match mot Uri, vi vann med 3-1 (jag gjorde inga poäng, jag var aldrig ens på plan när mitt lag gjorde mål). Jag var däremot inne på målet vi släppte in. Bra Lisa. Attans, jag spelade back och jag tycker att jag spelade mediokert för jag gör det jag behöver men inget extra ordinärt. Lite tråkigt.

MEN, jag spelade tillsammans med en av lagets "inte bästa" spelare och alla sa att hon hade lyft sig många steg under matchen. Jag tar på mig den äran, för jag tyckerjag förtjänar det, min tränare sa nämligen till mig att jag hjälpt henne mycket under matchen med prat och så.

Jag låter säkert jättesjälvisk och deppad, men det är inte så farligt. Men jag behöver folk som säger att jag gjort bra saker och jag måste också känna att jag faktiskt har gjort bra saker. Det är lite synd att det inte finns matchen lirare på våra matcher, för i Kumla var det alltid något jag kämpade för att bli. Och dom få tillfällena jag tyckte jag förtjänade matchens lirare fick jag det också. Jag behöver någon liknande bekräftelse nu. Jag ska jobba lite mer på min relation med tränaren så han kan säga när jag är bra och dålig för just nu säger han typ ingenting till mig.

Vi hoppar över till måndag nu istället. Mamma och pappa är fortfarande här och det regnar fortfarande, så på förmiddagen kör jag oss till centro Lugano sud och visar dom IKEA och vi strosar i lite butiker. Lunchen spisas i Casa Battaini tillsammans med familjen och sedan kör Giorgio oss till flygplatsen och jag pussar hejdå på min kära föräldrar.

Nu kommer jag på mig själv med att bara rada upp allt vi gjort och det kanske inte är så spännade läsning men just nu är klockan 01.59 och jag orkar inte skriva så mycket mer. Min hjärna har lagt av så det är nog dags att gå och lägga sig nu.

Jag ska skriva imorgon (på ett intressant sätt) och försöka få in lite bilder så det livar upp stämningen. Om ni undrade vad rubiken syftade på förstår ni nog det nu.

Ciao

Okej, ni vet det redan och jag vet det redan, men ibland är det värt att upprepa:

JAG ÄR DUM I HUVUDET.

Jag glömde min mobilladdare i Sargens, hos Patrik, i måndags.

Detta betyder att bloggen och ni får lida en hel del. Telen dog nämligen i tisdags och då upptäckte jag mitt misstag. Jag kan därför inte ladda in några bilder från min helg, för än jag får laddaren (som också är datorsladd) på lördag. Det betyder också att jag inte kunde ta några bilder när vi var i bergen i Giorgios familjs stuga.

Jag vill be om ursäkt för det var fina bilder som vi all gick miste om. Men förhoppningsis kanske jag åker dit igen och då ser till att ha antingen ström i telefonen eller ha laddaren med mig. Jag lovar.

Det var mysigt i bergen. På måndagen anlände vi och gjorde oss lite hemma . Efter en stund gick vi till Giorgios vänner som också hade ett hus i bergen, kanske 15 minuters promenad. Vi spenderade hela kvällen där med olika sorters spel och mat. Trevligt och bra för italienskan. Eller dialekten rättare sagt, för de var mest diaekt dom pratade, men jag hängde med rätt så bra ändå. Sen så fanns det en gosig hund och en gosig katt jag kunde kela med. Jag saknar husdjur (våra katter och morfars hundar) så jag tar varje chans jag får att klappa djur.

Under tisdagen spelade vi spel hemma i våran stuga, fast det var bara jag, Giorgio och Alberto. Sen så åt vi ostfondue till lunch. Alltså, det går ju att äta, men efterstund blir det stopp och jag längtar efter vad som helst, bara inte ost eller bröd. Men Giorgio och ALberto bara åt och åt och åt. Jag fattar inte...

Vi åkte till träningen på kvällen i Tenero. Vi åkte dit tidigt så Giorgio kunde vara med sina smågrabbar ch jag tog tillfället i akt att skjuta in mig med min nya vinkel. Stod och sköt omkull en vatten flaska i en timme. Och jag lydde det tips jag hade fått och jag tyckte det gick rätt så bra faktiskt. Så länge jag gjorde rätt med handlederna blev det bra skott. Antar att nya vinkel funkade rätt så bra, men grabben som fixade den vill förbli anonym då han är rädd att bli världskändis för att han vinklade min klubba.

Efter träningen åt vi middagen (pizza) på Centro för att vi tänkte det skulle vara lättare än att laga något i stugan. Jag var dom nog att beställa en pizza med bara ost på, kom på när jag fick den att jag redan ätit tillräckligt med ost idag. Men jag åt upp hela i alla fall och den var god, men nästa gång blir det något nytt.

När vi kom upp till stugan igen fick jag en chock när jag klev ur bilen. Vi var hemma till halv ett på natten och himlen var helt molnfri. JAG HAR ALDRIG SETT SÅ MYCKET STJÄRNOR eller en sådan vacker natthimmel. Jag satt ute en stund och bara stirrade. Oj så fint det var alltså.

Idag var det bara jag och Giorgio i stugan (Alberto åkte hem igår kväll när jag och Giorgio var på träning). Vi chillade, gjorde lunch och började sedan göra iordning för hemfärd vilket tog en stund för det var mycket som skulle fixas med vattnet och kaminerna... I väntan på att askan skulle svalna åkte vi upp till passet och tittade på bergen. Fast det var inte den utsikt jag hade hoppats på, men alla berg runt omkring var jätte fina och härligt vita.

När vi kom tillbaka gjorde vi klart allt och åkte sedan hemåt. Bilresa tog ungefär 90 minuter och jag sov minst 60 av dessa. Fast jag vet inte varför, men trött var jag.

Nu på kvällen har jag tvättat, facebookat och skypat. Jag tittade på Greys genom skype tacke vara mamma och pappa. Kvaliteten är kanske inte den bästa, men Greys är det bästa så jag tycker det väger upp det hela.

Så, i övermorgon hämtar jag mamma och pappa på flygplatsen! IHHHHHH
Och på lördag är det min födelsedag! IHHHHHH
Och så får jag min mobilladdare! IHHHHHH

Jag har ju totalt glömt säga hur min helg var. På lördagen åkte jag med Vale och hennes kompis och kollade på Ambri spela match. Dom vann (vilket dom typ aldrig gör...) och vi var i extas. Sen sov jag över hos Vale och vi hade det så trevligt som bara jag och Vale kan ha. Haha, vi tittade på Anastasia på italienska och jag älskar den filmen, men jag har redan glömt slutet. Aja, inläggets andra mening gör sig påmind ännu en gång.

På söndagen tog vi det lugnt och åt och grejade innan Giorgio kom och hämtade oss och vi åkte iväg till match.

Vi spelade i Liechtenstein, vilket jag inte hade någon aning om innan. Coolt, då kan man checka av det från listan.

Vi spelade allt annat bra och inför sista låg vi under med 5-2. Men i sista perioden skaffar vi oss lite kämparglöd och vi byter lite positioner (jag gick ner på backen). Det står 6-6 när tiden går ut, då har vi kvitterat med 22 sekunder kvar av matchen.

Det blir sudden och vi gör det sista målet och vinner en extra poäng. Det enda som är bra med matchen är att vi lyckas hitta lite kämparglöd i sista perioden, något som jag inte tycker vi har haft så mycket av i de andra matcherna. Men nu vet vi att vi kan! Och alla blev väldigt glad över vinsten. Fast jag blev inte så glad, för vi spelade verkligen inte bra. Men poängen är alltid sköna att ha med sig. Övrigt att veta är att jag gjorde en assist, men inget mål. Det kan bero på att jag inte sköt något under matchen. Hade typ ett skott på mål eller liknande. Måste börja skjuta alltså...

Om man inte skjuter blir det inga mål.

Med det sagt ska jag nu avsluta inlägget och försöka hitta till sängen.

Ciao!