Boring...
Jag var nyss tvungen att läsa min egen blogg för jag kom inte ihåg när jag skrev sist, eller vad jag skrev om.
Bra Lisa, jag kan ju lika gärna bli dement nu istället för när jag blir gammal.
Jag ber om ursäkt förresten för att jag är seg och inte skriver så ofta. Men denna helg har ju mamsen och papsen varit här så datorn har inte direkt varit prioriterad.
Aja, i torsdags kommer jag inte ihåg vad jag gjorde, men jag antar att jag tränade på kvällen.
I fredags gjorde jag verkligen inte så mycket, men på eftermiddagen åkte jag med Giorgio till Tenero. När Giorgio tränade smågrabbarna gick jag först ut och sprang i 45 minuter och efter det kämpade jag 50 minuter i gymmet. Sen njöt jag av en dusch.
SEN ÅKTE JAG OCH GIORGIO TILL MALPENSA OCH HÄMTADE MAMMA OCH PAPPA :D
Dom var rätt så trötta när dom kom ut från flygplatsen så vi körde dom direkt hotellet. När vi kom till hotellet säger dom då i receptionen att rummet har blivit uppgraderat till högsta våningen i "huvudhuset" och att det är bekvämmare. Helt konstnadsfritt. Lyllo dom säger jag bara. Jag följde med upp bara för att se hur det såg ut och utsikten var fantastiskt!
Jag åkte hem och gick sedan och hämtade dom nästa morgon klockan 9. Vi gick sedan till Casa Battaini så jag fick alla mina kläder som dom tagit med och så fick jag lite presenter också. Från hela släkten.
Jag fick:
Ett halsband
Glee säsong 1
En italiensk kokbok
En bok om hur man bygger upp nätverk
Pengar
Lite verktyg till naglarna och en pinsett
En italiensk ordbok med bilder
Sen så fick jag ett spel av familjen Battaini, ett litet kortspel.
Efter paketöppning gick jag ner med föräldrarna på stan för att visa dom hur staden ser ut. En lunch i city blev det också, efter en lite trött kassörska gett mamma för lite i växel (50 CHF = 350 kr...) Men jag fanns ju där för att reda ut det hela med min strålande italienska....HAHAHA, nej, så strålande var jag inte, men mamma fick alla sina pengar i alla fall.
På eftermiddagen åkte vi upp på San Salvatore (stans berg) och kollade på utsikten. Pappa tyckte det var väldigt fränt (han är precis som jag!) men mamma var lite mer lugn eftersom höjder inte riktigt är hennes grej. Men jag tror ändå att hon njöt av den vackra utsikten.
Sen knallade vi tillbaka till hotellet och la oss i sängen en stund. Efter att ha gått verkligen hela dagen var vi alla lite trötta och behövde lite vila. Efter att ha kollat på tv, vilat och sedan snygga till oss gick vi ner till hotellbaren och drack en drick innan vi gick till en restaurang på andra sidan gatan för middag.
Direkt när vi kom in satte pappa ribban med ett "hello". Engelska var det som gällde. Vi fick ett bord och en väldigt snäll servitris som pratade engelska med oss och förklarade rätterna som stod på italienska. Vi hade förstått lite grann men inte allt så det var skönt att hon förklarde på engelska, men vissa ord kunde hon inte på engelska så då fick ajg översätta från itlaienska till engelska. Hihi, då kände jag mig duktig!
Mamma hann nämna att det var min födelsedag så när vi fick efterrätten hade jag ett litet ljus i min chokladtårta... och servitrisen sjöng lite grann av "happy birthday" och sa grattis på italienska. Gulligt av henne, så hon fick dricks av oss när vi betalde.
Jag fick sällskap halvvägs hem av mamma och pappa dels för att dom ville röra lite på sig och dels för som tyckte det var mörkt ute. Men jag ska erkänna att det är väldigt fredligt här nere, jag hör aldrig något om rån, våldtäkter eller brottslighet så jag känner mig säker i stan. Men föräldrar är alltid föräldrar.
På söndagen regnade det precis som prognoserna hade sagt. Attans. Och det regnade inte lite heller. Jag åt frukost med mamma och pappa på hotellet (jag <3 frukostbufféer) och dom ville ha mig där som sällskap.
När vi hade ätit klart åkte vi hem till Casa Battaini så jag kunde packa min väska och förbereda allt jag behövde till matchen på kvällen. Sne åkte vi och spenderade hela dagen i Tenero trakterna, typ.
Först åkte vi till den jättestora dammen där James Bond filmen "Golden eye" blev inspelad. Men vi stod inut i ett moln när vi stod mitt på dammen och kunde knappt ser ner till botten... Lite trist, men vi åkte vidare in i dalen upp för bergen och beskådade den vacka floden i Laverezzo eller vad det nu heter... Det regnade och jag blev blöt om fötterna men det var åtminstonde inte ett stort moln i vägen för sikten...
Sen åkte vi ner till sportcentret och hälsade på Giorgio och italienska landslaget innan Eva kom och mötte oss. Vi följde då efter henne med bilen till hennes familjs restaurang där vi åt en gudomlig lunch. Först gnocchi, sen kalvkött med klyftpotatis och avrunda med lite glass. Sen satte vi oss och åt kastanjer. Men det är inte riktigt min favorit men mamma verkade tycka om det.
Det var fortfarande lång tid kvar till min samling med laget så vi åkte runt till Locarno och fönstershoppade lite eftersom det var söndag och allt var stängt... Vi spännade in alla klockor och deras sjuka priser. Den dyraste vi kunde hitta var värd cirka 20 000 CHF.... i svenska kronor blir det 140 000. FÖR EN KLOCKA? VEM ÄR SÅ SJUK I HUVUDET ATT DOM KÖPER EN KLOCKAN FÖR 140 000 KR?
Efter förskräckelsen vandrade vi vidare och efter en tag åkte vi till samlingen. Vi kom dit 30 minuter för tidigt, men Eva kom samtidigt så vi var inte först i alla fall.
Medan jag hade samling med laget så åkte mamma och pappa med Giorgio och drack lite kaffe någonstans, men det behövde dom för åter igen hade vi gått mycket och jag var inte den enda som var trött.
Vi spelade match mot Uri, vi vann med 3-1 (jag gjorde inga poäng, jag var aldrig ens på plan när mitt lag gjorde mål). Jag var däremot inne på målet vi släppte in. Bra Lisa. Attans, jag spelade back och jag tycker att jag spelade mediokert för jag gör det jag behöver men inget extra ordinärt. Lite tråkigt.
MEN, jag spelade tillsammans med en av lagets "inte bästa" spelare och alla sa att hon hade lyft sig många steg under matchen. Jag tar på mig den äran, för jag tyckerjag förtjänar det, min tränare sa nämligen till mig att jag hjälpt henne mycket under matchen med prat och så.
Jag låter säkert jättesjälvisk och deppad, men det är inte så farligt. Men jag behöver folk som säger att jag gjort bra saker och jag måste också känna att jag faktiskt har gjort bra saker. Det är lite synd att det inte finns matchen lirare på våra matcher, för i Kumla var det alltid något jag kämpade för att bli. Och dom få tillfällena jag tyckte jag förtjänade matchens lirare fick jag det också. Jag behöver någon liknande bekräftelse nu. Jag ska jobba lite mer på min relation med tränaren så han kan säga när jag är bra och dålig för just nu säger han typ ingenting till mig.
Vi hoppar över till måndag nu istället. Mamma och pappa är fortfarande här och det regnar fortfarande, så på förmiddagen kör jag oss till centro Lugano sud och visar dom IKEA och vi strosar i lite butiker. Lunchen spisas i Casa Battaini tillsammans med familjen och sedan kör Giorgio oss till flygplatsen och jag pussar hejdå på min kära föräldrar.
Nu kommer jag på mig själv med att bara rada upp allt vi gjort och det kanske inte är så spännade läsning men just nu är klockan 01.59 och jag orkar inte skriva så mycket mer. Min hjärna har lagt av så det är nog dags att gå och lägga sig nu.
Jag ska skriva imorgon (på ett intressant sätt) och försöka få in lite bilder så det livar upp stämningen. Om ni undrade vad rubiken syftade på förstår ni nog det nu.
Ciao
Bra Lisa, jag kan ju lika gärna bli dement nu istället för när jag blir gammal.
Jag ber om ursäkt förresten för att jag är seg och inte skriver så ofta. Men denna helg har ju mamsen och papsen varit här så datorn har inte direkt varit prioriterad.
Aja, i torsdags kommer jag inte ihåg vad jag gjorde, men jag antar att jag tränade på kvällen.
I fredags gjorde jag verkligen inte så mycket, men på eftermiddagen åkte jag med Giorgio till Tenero. När Giorgio tränade smågrabbarna gick jag först ut och sprang i 45 minuter och efter det kämpade jag 50 minuter i gymmet. Sen njöt jag av en dusch.
SEN ÅKTE JAG OCH GIORGIO TILL MALPENSA OCH HÄMTADE MAMMA OCH PAPPA :D
Dom var rätt så trötta när dom kom ut från flygplatsen så vi körde dom direkt hotellet. När vi kom till hotellet säger dom då i receptionen att rummet har blivit uppgraderat till högsta våningen i "huvudhuset" och att det är bekvämmare. Helt konstnadsfritt. Lyllo dom säger jag bara. Jag följde med upp bara för att se hur det såg ut och utsikten var fantastiskt!
Jag åkte hem och gick sedan och hämtade dom nästa morgon klockan 9. Vi gick sedan till Casa Battaini så jag fick alla mina kläder som dom tagit med och så fick jag lite presenter också. Från hela släkten.
Jag fick:
Ett halsband
Glee säsong 1
En italiensk kokbok
En bok om hur man bygger upp nätverk
Pengar
Lite verktyg till naglarna och en pinsett
En italiensk ordbok med bilder
Sen så fick jag ett spel av familjen Battaini, ett litet kortspel.
Efter paketöppning gick jag ner med föräldrarna på stan för att visa dom hur staden ser ut. En lunch i city blev det också, efter en lite trött kassörska gett mamma för lite i växel (50 CHF = 350 kr...) Men jag fanns ju där för att reda ut det hela med min strålande italienska....HAHAHA, nej, så strålande var jag inte, men mamma fick alla sina pengar i alla fall.
På eftermiddagen åkte vi upp på San Salvatore (stans berg) och kollade på utsikten. Pappa tyckte det var väldigt fränt (han är precis som jag!) men mamma var lite mer lugn eftersom höjder inte riktigt är hennes grej. Men jag tror ändå att hon njöt av den vackra utsikten.
Sen knallade vi tillbaka till hotellet och la oss i sängen en stund. Efter att ha gått verkligen hela dagen var vi alla lite trötta och behövde lite vila. Efter att ha kollat på tv, vilat och sedan snygga till oss gick vi ner till hotellbaren och drack en drick innan vi gick till en restaurang på andra sidan gatan för middag.
Direkt när vi kom in satte pappa ribban med ett "hello". Engelska var det som gällde. Vi fick ett bord och en väldigt snäll servitris som pratade engelska med oss och förklarade rätterna som stod på italienska. Vi hade förstått lite grann men inte allt så det var skönt att hon förklarde på engelska, men vissa ord kunde hon inte på engelska så då fick ajg översätta från itlaienska till engelska. Hihi, då kände jag mig duktig!
Mamma hann nämna att det var min födelsedag så när vi fick efterrätten hade jag ett litet ljus i min chokladtårta... och servitrisen sjöng lite grann av "happy birthday" och sa grattis på italienska. Gulligt av henne, så hon fick dricks av oss när vi betalde.
Jag fick sällskap halvvägs hem av mamma och pappa dels för att dom ville röra lite på sig och dels för som tyckte det var mörkt ute. Men jag ska erkänna att det är väldigt fredligt här nere, jag hör aldrig något om rån, våldtäkter eller brottslighet så jag känner mig säker i stan. Men föräldrar är alltid föräldrar.
På söndagen regnade det precis som prognoserna hade sagt. Attans. Och det regnade inte lite heller. Jag åt frukost med mamma och pappa på hotellet (jag <3 frukostbufféer) och dom ville ha mig där som sällskap.
När vi hade ätit klart åkte vi hem till Casa Battaini så jag kunde packa min väska och förbereda allt jag behövde till matchen på kvällen. Sne åkte vi och spenderade hela dagen i Tenero trakterna, typ.
Först åkte vi till den jättestora dammen där James Bond filmen "Golden eye" blev inspelad. Men vi stod inut i ett moln när vi stod mitt på dammen och kunde knappt ser ner till botten... Lite trist, men vi åkte vidare in i dalen upp för bergen och beskådade den vacka floden i Laverezzo eller vad det nu heter... Det regnade och jag blev blöt om fötterna men det var åtminstonde inte ett stort moln i vägen för sikten...
Sen åkte vi ner till sportcentret och hälsade på Giorgio och italienska landslaget innan Eva kom och mötte oss. Vi följde då efter henne med bilen till hennes familjs restaurang där vi åt en gudomlig lunch. Först gnocchi, sen kalvkött med klyftpotatis och avrunda med lite glass. Sen satte vi oss och åt kastanjer. Men det är inte riktigt min favorit men mamma verkade tycka om det.
Det var fortfarande lång tid kvar till min samling med laget så vi åkte runt till Locarno och fönstershoppade lite eftersom det var söndag och allt var stängt... Vi spännade in alla klockor och deras sjuka priser. Den dyraste vi kunde hitta var värd cirka 20 000 CHF.... i svenska kronor blir det 140 000. FÖR EN KLOCKA? VEM ÄR SÅ SJUK I HUVUDET ATT DOM KÖPER EN KLOCKAN FÖR 140 000 KR?
Efter förskräckelsen vandrade vi vidare och efter en tag åkte vi till samlingen. Vi kom dit 30 minuter för tidigt, men Eva kom samtidigt så vi var inte först i alla fall.
Medan jag hade samling med laget så åkte mamma och pappa med Giorgio och drack lite kaffe någonstans, men det behövde dom för åter igen hade vi gått mycket och jag var inte den enda som var trött.
Vi spelade match mot Uri, vi vann med 3-1 (jag gjorde inga poäng, jag var aldrig ens på plan när mitt lag gjorde mål). Jag var däremot inne på målet vi släppte in. Bra Lisa. Attans, jag spelade back och jag tycker att jag spelade mediokert för jag gör det jag behöver men inget extra ordinärt. Lite tråkigt.
MEN, jag spelade tillsammans med en av lagets "inte bästa" spelare och alla sa att hon hade lyft sig många steg under matchen. Jag tar på mig den äran, för jag tyckerjag förtjänar det, min tränare sa nämligen till mig att jag hjälpt henne mycket under matchen med prat och så.
Jag låter säkert jättesjälvisk och deppad, men det är inte så farligt. Men jag behöver folk som säger att jag gjort bra saker och jag måste också känna att jag faktiskt har gjort bra saker. Det är lite synd att det inte finns matchen lirare på våra matcher, för i Kumla var det alltid något jag kämpade för att bli. Och dom få tillfällena jag tyckte jag förtjänade matchens lirare fick jag det också. Jag behöver någon liknande bekräftelse nu. Jag ska jobba lite mer på min relation med tränaren så han kan säga när jag är bra och dålig för just nu säger han typ ingenting till mig.
Vi hoppar över till måndag nu istället. Mamma och pappa är fortfarande här och det regnar fortfarande, så på förmiddagen kör jag oss till centro Lugano sud och visar dom IKEA och vi strosar i lite butiker. Lunchen spisas i Casa Battaini tillsammans med familjen och sedan kör Giorgio oss till flygplatsen och jag pussar hejdå på min kära föräldrar.
Nu kommer jag på mig själv med att bara rada upp allt vi gjort och det kanske inte är så spännade läsning men just nu är klockan 01.59 och jag orkar inte skriva så mycket mer. Min hjärna har lagt av så det är nog dags att gå och lägga sig nu.
Jag ska skriva imorgon (på ett intressant sätt) och försöka få in lite bilder så det livar upp stämningen. Om ni undrade vad rubiken syftade på förstår ni nog det nu.
Ciao
Kommentarer
Trackback
