. Lisa i Schweiz

Jag tänkte berätta om min helg, som har varit full med innebandy. Träning i fredagskväll med U21 laget, som vanligt är kvaliten inte så hög, men det är väldigt härliga tjejer i laget. Aja, det är varken kul att skriva eller läsa om en träning så vi hoppar direkt till lördagens seriepremiär med damlaget. Vi åkte hemifrån vid 11 tiden ungefär och match start var 16.30. Vi skulle nämligen köra till Zurich, som ligger 4 timmars bilresa norrut. Laget färdades i två minibussar förresten. Vi stannade på vägen och åt lunch (jag och Giorgio hade gjort egen pastasallad, shiiiit vad  god den blev!).

Vi kom fram i god tid till hallen och efter den långa bilresan trodde jag vi skulle gå en kort promenad eller något med icke. Så jag gick ut i friska luften och gick runt i cirklar i 5 minuter för att vakna till lite.

Vi spelade mot Zurich Lioness (tror dom hette så) som vi enligt pappret borde vinna över. Och gjorde båda gångerna förra året. För att vi inte ska underskatta dom säger tränaren att dom har blivit bättre i år och jag tror det gör en del tjejer nervösa, den känslan fick jag i alla fall. Men sen är det uppvärmning som gäller och sedan matchstart. Vi har en lång uppvärming, men det är mest löpning och några passningsövningar. Vi har inte mycket skottövningar och det är lite synd, för jag behöver ofta skjuta in mig lite och se hur golvet reagerar/fungerar vid olika slags skott.

Matchens blåser igång efter att vi har gått in till Stars Wars introt och hälsat på de 10 personer som sitter och kollar.

Första 5 minutrarna är väl hyfsat jämna, men det är typiskt i början av säsongen. Lagen känner på varandra och ingen vill köra hundra 100 % från början. Men vi tar över spelet mer och mer, dom pressar oss inte så vi har tid och kan spela som vi vill, men det går kanske inte så fort.

Efter 06.37 får jag själv göra seriens första mål för Verbano! Men det är allt tack vare assisten Eva Ratti. Vi får frislag ute vid sargen på halva planen och jag ställer mig på andra sidan planen, 3 meter ner från halva. Jag blir hel omarkerad, Eva ser mig, slår passen mellan benen på tjejen som "står mur" (perfekt passning), jag slår till på en gång och har i stort sett öppet mål. Känns riktigt bra.

Efter 6 ytterligare minuter gör min femma mål igen. Jag är inte så inblandad utan det är mina forwards som gör en kontring. Vi spelade i endast 2 femmor, för vi var inte så många.

3 minuter senare slarvar min femma i ett uppspel och en tjej bryter en passning och springer och gör 1-2. Onödigt.

Andra femman gör ett till mål för oss innan periodpausen och vi leder med 3-1. Det känns som att vi har mer att ge och det är vissa saker vi kan förbättra. Lite ny energi, full vattenflaska och så kör vi igen.

Vi skärper till oss i anfallen i anfallen i andra perioden och spelar runt mer. Vi har längre anfall, är tålmodiga och väntar på rätt tillfällen. Min femma gör två mål under perioden (en assist från mig) och den andra femman gör ett mål. I denna period har Zurich börjat pressat lite mer på backarna och det ger oss lite problem ett tag, men sen kommer vi på hur vi löser det hela och gör det till vår fördel.

Periodpaus och 1-6 på resultattavlan. Känns verkligen bra, för de senaste 10 minutrarna har vi spelat bra innebandy. Det finns ingenting att säga i pausen förutom: fortsätt så här!

Tredje perioden har samma tempo som slutet av andra, men vi skapar chanser utan att producera mål. Vissa börjar bli lite trötta, vissa lägger lite för mycket energi på domarna som genom matchen har fattat en del konstiga beslut och vissa vill göra mål lite för mycket.

Perioden slutar 1-2. Då jag har haft lite tur när jag skjuter in en retur som studsar på motståndarens klubba in i mål, Vale Dazio har petat in en retur och vår back blev för passiv när deras forward kom springandes på kanten och fick skjuta i lugn och ro.

Matchen är slut och vi har vunnit med 2-8. 2 mål och en assist från mig, och sammanlagt har min femma gjort 5(+1) av de 8 målen. (Ett mål blir till i ett byte, min back gör passen, forward från andra femman skjuter).

En kommentar om domarna är nödvändig: Det är en kille och en tjej och det känns lite som att varje lag har varsin domare. Tjejen blåser för oss, killen mot oss. Vid ett tillfälle får Vale en smäll i anskiktet, man ser att hon får ont och blir liggandes och den manliga domaren står precis bredvid. Han blåser inte av, fast man alltid ska göra vid smällar i ansiktet, speciellt när det blir så uppenbart att man blir liggandes. Det hade inte skett något oschysst innan, utan det är Vale som lite springer in i motståndarens axel av misstag. Men blir en spelare liggandes så blåser man och ger tillbaks bollen efter tekning. Dom blåser också inte så mycket för slag (det var en hel del slag under matchen, jag själv borde fått en tvåa när jag försöker rensa framför mål på volley men missar bollen och träffar en klubba istället), men lite kroppskontakt och dom blåste på en gång.

Efter matchen är stämningen i alla fall glad i båda lagen fast det blivit lite känslor i slutet av matchen o.s.v.

Det är bara att hoppa in i bilen och åka hela vägen hem igen. Jag gjorde mitt bästa för att försöka sova, men det gick inte så bra. Vi kom hem klockan 23 på kvällen. Jag packade upp och gick och la mig.

Skulle ju upp nästa morgon klockan 7 för att åka iväg med U21 och spela. Pigg och glad (eller inte) så fick kudden följa med i bilen eftersom vi idag skulle åka 3 timmar för att komma till Meggen. Vi spelade två matcher.

Den första: 2-2. Vi har spelet i stort sett hela tiden, och skapar chanser men bollen vill inte in. Ingen chans är kanske klockren, men med bättre avslut och bättre skärpa och lite snabbare borde vi ha gjort 10 mål till och då överdriver jag inte. Sen klandrar jag mig själv när jag efter att ha sprungit förbi hela motståndarlaget och ska enkelt lägga bollen bredvid målvaktens ben (en halv meter mellan stolpen och benen, jag kommer lite från sidan, en enkel pass är allt som behövs) OCH JAG SKJUTER I STOLPEN!! Jag till och med skrek: NEJ! när jag upptäckte misstaget. Men alltså, hur jäkla klantig får jag bli? Och nu i efterhand är allt jag tänker på är att vi kunde ha vunnit matchen med det målet. BRA LISA....

Andra matchen:Vinst med 3-2. Eftersom vi ändå spelade mycket i första matchen pushar jag och pratar med forwards att vi fortsätter och försöker höja tempot lite. Jag spelade med två tjejer som bara spelar i U21, men kanske är av dom bättre. Vi är riktigt bra i andra matchen också och kanske dagens bästa kedja. Varje byte är anfall och målchans. Jag gör två mål, men en av mina forwards missar öppet mål två gånger och vi skapar farliga målchanser. Synd att vi inte gör fler mål för även denna match har vi spelet helt och hållet.

Dagens problem är att göra mål. Vi spelar 80 min, har bollen 75 av dom minuterna och lyckas bara göra 5 mål. Alla fem mål är gjorde av oss äldre som också spelar i damlaget. Nej, de yngre tjejerna måste också lära sig göra mål.

Men på hemvägen känns de bra och mycket bättre än förra gången. Vi har spelat (jag har passat istället för att göra solo nummer hela tiden) och vi blev aldrig så stressade så vi bara slog bort bollar. Mer tanke med allting idag och tjejerna har tagit ett stort steg framåt.

Trött som tusan när vi kom hem söndag kväll. 2 timmar med mamma och pappa på Skype och sen tittade jag på "Shooter". Bra action film utan att kännas överdriven. Och Mark Wahlberg gör en aldrig besviken.

Idag, måndag, skiner solen för fullt, jag ska nog slumra lite i solen innan jag går och är barnvakt mellan 16-18. Ingen träning ikväll med Collina, men jag har kört för fullt hela helgen så en ledig kväll är jag väl värd så ger vi gärnet imorgon och resten av veckan istället. Hemmapremiär på söndag, så det är bara att tagga för den!

Ciao!!!!