. Lisa i Schweiz

Ja, lördag eftermiddag. Jag satt och deperat och försökte följa Kumlas seriepremiär men innebandy.se ville något annat.

"Sidan kan inte visas just nu"

Hatar de små 6 orden. Jag satte igång Livematch och höll mig uppdaterad om ÖSKs premiär istället, men den sidan var lite av och på. Ena stunden funkade den, och i nästa gjorde den inte det.

Blev lite tokig och lite trött på att sitta hemma så jag och Giorgio åkte iväg och tittade på basket. Damernas högsta liga hade "kick-off" med första omgången på samma dag i samma hall. Vi såg två halva matcher (vi kom mitt i en och gick mitt i nästa).

Jag har aldrig riktigt fattat basket med alla pauser och klockor och frikast och fauler, men Giorgio förklarade en del för mig så nu har jag lite mer koll på sporten. Men när vi tittade satt vi mest och försökte koppla sporten till innebandy och se om det fanns möjliga framtida innebandystjärnor. Dock så är det ju svårt att veta hur dom skulle hantera en klubba...

Efter basketen åkte vi hem, jag åt lite yoghurt för jag var hur hungrig som helst och sen åkte vi och tittade när Giorgios syster och mamma gjorde en teater med några barn från ett kollo i somras. Jag förstod vissa ord, någon mening och skyltarna som de höll upp ibland. Men inte mer. Men det var lite kul i alla fall. Jag och Giorgio var sugna på pizza, så efter teatern gick vi över gatan till en restaurang (det finns restauranger överallt här) och åt pizza.

Alla hör väl hört "When in Rome..." men den här gången var det "When in Svizzera..." för jag beställde en pizza Svizzera (italienska för Schweiz om ni inte förstod det). Det var bacon på den, men jag vet inte om jag tycker bacon är så schweiziskt? Smakade helt okej faktiskt, men jag var också rätt så hungrig så allt hade smakat gott.

Till pizzan blev det den lokala klassikern:


Slappade lite framför tvn när vi kom hem innan jag gick och la mig. Hade jag gjort de två saker som jag planerat? (Sprungit och tankat mobilen) NEJ. Hatar mig själv.

I söndags gick jag upp klockan 06.50. Det tidigaste jag har gått upp sedan jag kom hit.
Fina påsar hade jag under ögonen också. Jag skulle äta frukost och packa för att vi skulle åka iväg och spela med U21 laget.

Tänkte att jag skulle börja dagen bra med havregrynsgröt, men jag hade i på tok för mycket salt och havregrynen var konstiga, det blev inte grötigt som det brukar bli. Tvingade i mig halva tallriken för att jag skulle ha något bra i magen och fyllde ut resten av tomrummet med yoghurt.

Klockan 8.30 var vi i Tenero för samling med laget, vi skulle åka med två minibussar (en var Giorgios bil, en varhyrd) men när Manu skulle hämta hyrbilen var det ingen där, och ingen svarade på telefonen heller så det blev Giorgios minibuss och 3 vanliga bilar.

Jag dissade Giorgio och åkte i Manus bil som var en sprillans ny Volvo. Svensken var ju tvungen att åka i den svenska bilen. De andra i bilen var Muira, Roby och Vale. Bästa sällskapet, vi hade rätt så kul i bilen kan jag säga...

Resan tog en och en halv timme, och på vägen dit körde vi förbi några berg, med snö på topparna, och det var så vackert! Jag var dum nog att inte ta bilder när det var bra väder utan väntade på bättre berg, men då blev det dåligt väder så:


Vi anlände till Aldorf där vi skulle spela, 40 minuter innan matchstart så det var bara att byta om och ge sig ut på planen. Jag fick tröja och shorts och strumpor. Tröjan var hur stort som helst, shortsen hur små som helst (fast det var storlek L) och strumporna var okej. Det var pinsamt hur korta shortsen var på mig. En bild är ett måste.

Som ni ser, i stort sett obefintliga. Och tröjan är ett mindre tält.

Första matchen vi spelade vann vi med 10-0 (6-0,4-0).
Vi spelade bara 2x20 men spelade 2 matcher, och så kommer vi alltid göra med U21.
Andra matchen vann vi med 8-4 (4-3,4-1).

Första matchen spelade jag väldigt dåligt, men jag spelar sämre när jag möter sämre motstånd. Jag sköt värre än en kratta, tror jag hade 3 skott på mål och 20 utanför. Usch.
Andra matchen hade vi lite bättre motstånd, så alltså spelade jag lite bättre. Hade stått och skjutit en massa innan också så jag sköt inte rikigt så dåligt, lyckades faktiskt dra dit en i krysset.

Under dagen blev målskillnaden 18-4.
Jag gjorde 2 mål och 4 assist. Nöjd? Nej. men å andra sidan har jag aldrig varit en poängsprutare.

Utvärdering: Jag spelade dåligt för mina medspelare och motståndet var dåligt. Ja, mina medspelare är dåliga. Jag vågar inte passa dom för jag vet att dom kommer tappa bollen eller slå en pass helt åt helvete, så då springer jag runt och dribblar tills jag blir av med bollen. Inte okej. Varför jag och skotten inte kommer överens skyller jag på golvet, även om det är en dålig ursäkt.
Jag saknar riktig innebandy som man spelar i Sverige.

Dagen var ändå väldig rolig och alla tjejer är snälla och trevliga. Lite bilder.






Hela laget innan vi åkte hem, glada över två vinster!

Men jag och Giorgio åkte inte hem, vi stannade i Bellinzona och tittade på Ticino Unihockeys match (Jimmys lag). Där träffade jag Ingrid som analyserade och fotograferade sin kille, och hon hade även med sina föräldrar som var här på besök. Imorgon, tisdag, ska hon återvända till Sverige i en vecka, och jag är väl lite avundsjuk, men bara lite grann.

TiUh vann sin match med 6-1. Dom spelade bra och kontrollerade matchen, men har också lite tur att motståndarna missar sina chanser. Vinst hade det nog blivit, men jag hade inte tippat med 5 mål.

Måndag, idag alltså, jag har suttit vid datorn, kollat på Dreamgirls, varit barnvakt i två timmar och tränat med Collina d'oro. Men den träningen var inte mycket att ha. Vi började med att prata bort 45 minuter av halltiden för dom skulle utvärdera matchen som dom spelade (och förlorade) igår. Vi gjorde några övnignar i ca 30 minuter, sen pratade dom i 15 minuter till om power- och boxplay, sen var träningen slut.

Det är banne mig tränaren som är slut i huvudet som snackar bort en timmes halltid. Man blir bättre av att spela, inte prata! Visst, man måste prata, men gör det innan träningen, eller efter. Inte under! Pucko.

Ciao.

Jag har precis ätit frukost och nu sitter jag här. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på idag.
Jo, jag ska springa någon gång under dagen och sen så måste fylla på mobilen med pengar.

Igår blev det lite drama på väg till träningen...

Det började med att jag var barnvakt, men Stefano som lillkillen heter var jättetrött och inte alls på något humör att leka. Han ville bara gå och lägga sig och sova. Så han gjorde det och jag gick hem tidigare.

Giorgietto var redan i Tenero och hade träning med några yngre pojkar, men hade glömt lite grejer hemma, så direkt när jag kom hem åkte jag iväg så dom skulle hinna ha västar och lite fler bollar.

När jag satte mig i bilen och körde iväg började det spöregna och jag menar spöregna. Det var så man fick sakta ner farten och köra i 60 på motorvägen, tillsammans med alla andra bilar, det var rusningstrafik.

Och viktigt att tillägga är att det är sjukt mycket bilar här. Tänk er Stockholms biltäthet, så är det överallt. Och då kan ni tänka er att rusningstrafiken är ännu värre.

När jag körde där på motorvägen, i spöregnet, började helt plötsligt en VARNINGSLAMPA på instrumentbrädan att blicka. För avgassystemet. AHHH, VAD JAG FICK PANIK!!

Körde av motorvägen för jag skulle ändå av vid nästa avfart, och stannade till så fort jag fick chansen. Jag skulle ringa till Giorgietto men jag hade inga pengar på mobilen och skickade då 5 sms istället. När han inte ringde upp skulle jag ringa med min svenska telefon, men då var det någon italienska röst som började prata och jag fattade inget och la på.

Där stod jag med bilen vid vägkanten, i spöregnet, i Schweiz, och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Efter några mnuter bestämde jag mig för att köra vidare i alla fall, väldigt försiktigt. Och att jag skulle stanna om lampan började blinka igen.

Hela vägen satt jag jättespänd och bad till Gud att lampan inte skulle börja blinka igen. Då la jag även märke till att det var väldigt lite bensin i tanken så jag slängde in "snälla inte soppatorsk" i bönen.

Jag är inte religös, men desperata tider kräver desperata åtgärder.

Jag kom fram till Tenero helt utan problem och det var himla skönt. De desperata åtgärderna kanske hjälpte trots allt.

Jag var hungrig så jag gick och köpte mig en yoghurt medans Giorgietto tränade klart sina småkillar. Efter det pratade vi en stund och jag laddade upp inför en löptur i regnet. U21 tjejernas träning brukar man inte ens bli andfådd på, så en löptur innan är nästan ett måste.

30 blöta minuter blev det, och fast klockan bara var halv 8 var det redan kolsvart ute. Och inte en människa så långt ögat nådde. Människor här nere är verkligen rädda för regn, Giorgietto klagar över att han inte har ett paraply från hallen till bilen, max 150 meter. Men håret är redan blött efter duschen och kläderna torkar, så jag förstår inte varför de är så larviga för.

What ever, moving on.

Nej, det var inget mer förresten. Jag ska avnjuta lite musik på Spotify nu!


Ciao.

Ja, då var det fredag igen, och denna vecka har gått förvånandsvärt fort.

Det som gäller för dagen är barnvakt mellan 16-18 och sedan vidare på träning med U21 tjejerna.
Hittills har jag kollat på film (I love you, man på italienska) och målat om naglarna så dom är fräscha och fina!

På söndag är det seriepremiär med U21 (kom på nu att jag inte vet var..) och den 16 oktober drar damernas serie igång (jättesent, jag vet).

Vad jag annars ska göra i helgen är springa (måste ta tag i det här nu) för jag ska erkänna att jag har slarvat med den egna träningen. Men å andra sidan vet jag inte riktigt hur tuff jag ska vara... I onsdags skulle jag ha sprungit i 40 minuter men tränade istället med herrarna. Räknas det som träning, eller missade jag det passet då?

Får helt enkelt ta och fråga Fausto nästa gång jag ser honom.

Aja, får se hur dags jag anländer till träningen idag, kanske hinner springa innan, det skulle vara bra om det var så i alla fall. Imorgon blir det garanterat en löptur.

Alla som ska ut och röja och ha roligt i helgen får ha lite extra kul åt mig. Jag måste fråga någon av tjejerna i laget om dom vill med ut och skaka rumpa någon gång, jag får snart abstinens!

Ciao.

Dagens lilla äventyr var att ta sig till toppen på San Salvatore för att beundra utsikten.

Det var Alberto och jag som antog oss utmaningen eftersom vi var de enda som var hemma (de andra jobbade).

Hemifrån oss tog vi bilen efter lunch och åkte med den halvvägs upp för berget. (San Salvatore ligger väldigt nära, det tar 15 minuter att gå till ena sidan av botten hemifrån).

Vi tog bilen halvvägs som sagt och sedan var det bara att gå. Här ifrån startade vi, och sedan var det upp till toppen som gällde.


Ja, den toppen som är på bilden.

Här i Schweiz vill dom att man ska vandra och gå mycket så därför finns det skyltar överallt vart man ska samt hur lång tid det tar.


Vi hade en timmes promenad med en bra stigning framför oss. Jag blev andfådd bara av att se skylten och berget framför mig.

Man började faktiskt andas lite kraftigare rätt så fort och ungefär halvvägs började svetten droppa från pannan. Det var varmt och skönt ute idag, men som tur var var stigen nästan hela tiden i skuggan av en massa träd.

Men tillslut kom vi upp till toppen. Vi gick direkt till restaurangen där för att ta något att dricka. Men jag säger bara: Skylten kan slänga sig i väggen, vi gick upp på 30 minuter! HA!

Men sen så var ju mitt linne genomblött också, HELA linnet. Den coca-colan jag drack var den godaste  coca-colan jag någonsin druckit. När drickan var slut gick vi till den "absoluta" toppen på berget där det fanns en gammal kyrka, och så för att öka höjdskillnaden ännu mer gick vi upp på taket på kyrkan.


Trappan upp till taket...
Och det var tur att den höll, för det var en lååång väg ner....


Men utsikten var fantastiskt även om den inte var perfekt idag.
Promenaden upp var helt klart värd det, även om man kan ta ett "tåg" upp också...


Lugano


Lugano sjön


Mer av Lugano


Mer av sjön




Jag med vårt hem i bakgrunden. Vi bor vid toppen av den lilla sjön, i brösthöjd ungefär.


Jag förstår inte hur de tänkte med att nervägen ska ta längre tid än uppvägen...(tror vi gick ifrån Carona). Aja, vi slog den tiden också, vi kom ner på typ 30 minuter också.

Det var skönt att komma hem, jag och Alberto hävde i oss vatten och sedan tog jag en dusch för att fräscha upp mig lite. Testade också en ny tvål jag köpte igår, för jag passade på att raka benen.

Resultatet? Ja, som alla gånger blev benen helt underbart lena, men var det tvålens förtjänst?
Jag vet inte.

Träning på kvällen som var rolig idag igen, men jag och Manu sprang tydligen för fort under uppvärmingen utomhus.
Dom vill att vi ska springa i samlad grupp, MEN DOM SPRINGER JU SÅ SAKTA! Nästan gång måste vi springa längst bak, men jag får väl ta med en piska så det blir fart på de andra tjejerna.

Vi hade faktiskt innebandy träning idag och inte alls någon fys förutom några rusher upp för trapporna. Det gick bra också. Och jag körde dit helt själv för Giorgietto var för trött för att följa med idag. Alla häpnade när jag sa att jag kört dit själv med bilen, hahaha.

Nu är det sängdags för länge sedan,

Ciao.

Nu är jag hemkommen från träningen med U21 herrar träningen, som hade samträning med B-laget om jag fattade saken rätt. Vi hade ingen tränare, utan vi hade lite målvaktsuppvärmning och spelade match i dryga timmen.

Men jag älskar verkligen killar! (haha, det där lät, ja...) Det är mycket roligare att träna med grabbar än med tjejer.
Ta inte illa upp flickor, men killar testar lite mer nytt, och har lite mer spring i benen, och det är alltid ett högre tempo.

Men det märks att man inte spelar med killar hela tiden. Vi var 6 stycken i mitt lag = 1 avbytare, så när träningen började närma sig slutet var jag rätt så trött. Fast jag var inte den enda, så det kanske inte gjorde så mycket...

Precis vad jag behövde efter träningen igår. Nu är jag glad på innebandy igen, och vill nästan byta lag. Men bara nästan.

För er som vill läsa om något roligare så blev det en liten nakenchock när jag skulle gå ut till bilen för dörren var öppen till killarnas omklädningsrum. (Dörren var mittemot dörren jag kom ut från, så det var oundvikligt och jag tittade inte med flit).

Nu ska jag gå och lägga mig, och vi får se vad drömmarna handlar om; innebandy eller nakna män. Så länge jag inte drömmar om utomjordingar som invaderar jorden som jag gjorde igår, det var lite otäckt faktiskt. Jag hatar att jag såg "Signs" för ett antal år sen, den ger mig fortfarande mardrömmar!

Hoppas ni skrattat åt inlägget, för jag har suttit och fnissat hela tiden, jag har fått lyckorus på innebandy!

Ciao

Förresten, READ IT AND WEEP!

Runt 17 tiden på dagen är bilden tagen och termometern ute är i skuggan.
MWOHAHAHAHA

Tro det eller ej, men igår var det 4 veckor sedan jag anlände till detta land.

Såg tidigare idag igenom mina tillgångar och jag måste säga att jag varit väldigt duktig på att hålla i pengarna.
På dessa fyra veckor har budgeten minskat med ca 200 svenska kronor (30 CHF).
Och då har jag inte fått min första lön från klubben än.

Ja, det känns bra. Men jag måste fortsätta spara så jag kan komma hem till jul också!

Senast jag skrev var i söndags. Sen dess har detta hänt:

Match i söndags kväll, Collina d'oro mot Mendriso (?). Derby i alla fall, Mendriso ligger 20 minuter bort längs motorvägen.


Här är lagen uppställda innan matchstart. Jag måste säga att jag föll för Collinas matchställ.
Det är dom som är gula, men i verkligenheten lyser dom som nyonlampor. Snyggt med en aning ironi.

Giorgietto spelade inte själv, men coachade på bänken. Jag stod på läktaren med uppdrag att granska försvarsspel och uppspel. Efter första perioden hade jag skrivit en lång lista på mobilen med vad som behövdes förbättras.
När Giorgietto läste den i pausen kunde han bara hålla med.

I den andra perioden spelade dom inte innebandy, utan lagen mest bara tjafsade med varandra. Stämmnigen var inte munter direkt. Jag blev också förbannad, men inte på motståndarna, utan på Collina som hade kort stubin och skulle göra enmans-shower hela tiden. I pausen sa jag bara åt Giorgietto att säga åt grabbarna att börja spela innebandy och strunta i allt annat.

I tredje perioden släppte ilskan lite grann, men spelet var allt annat än bra. Collina vann matchen med 5-3 efter att ha fått en straff med ca 1,5 minut kvar av matchen. Alla var jätte glada över vinsten, men inte jag för jag var mest arg för att Collina spelat så dåligt. Som tur var höll Giorgietto med mig.

När vi kom hem hade Elena gjort pizza, och den avnjöts ordentligt. Jag var bra hungrig också. Satte sedan på SVTplay och följde valvakan till klockan ett på natten. Kommentar: Det känns inte så bra med minoritetsregering och Sverige Demokraterna som vågmästare. Jag hoppas på att utlandsrösterna ska göra saker och ting bättre.

Måndagen var lugn, läste en massa artiklar om valet på internet. Annat värt att nämna är att jag var barnvakt två timmar på eftermiddagen. Collina d'oro hade ingen träning, attans. Jag ville skälla på dom efter matchen.

Tisdagen lugn den med. Vinklade min klubba, det blev en rakare vinkel.
Tänkte att om jag blir sämre på att dribbla så måste jag lära mig passa direkt istället.

Kollade på "Little miss sunshine" på eftermiddagen och eftersom jag inte har sett den förrut fick det bli på engelska. Nästa gång blir på italienska.

Träning på kvällen som gick hur dåligt som helst. Kändes som jag inte spelat innebandy på hur länge som helst och kämparglöden var inte hög.

Tror jag tränar för lite, för förra veckan hade jag bara två träningar - på tok för lite, speciellt när vi inte hade mycket tid med boll utan mest fys.

Tar tag i saken och ska idag träna med U21 herrarna så jag får lite med tempo i kroppen. På fredag skulle vi haft träningsmatch men den blir inte av så då kanske jag hänger på killarna igen, vi får se hur det går ikväll helt enkelt.

Innan träningen ska jag med Giorgietto på någon bolllek för barn och mellan leken och träningen ska jag förska ta mig in i gymmet.

Aja, tror inte jag har så mycket mer att rapportera.

Ciao

I am currently sitting at Albertos laptop and it does not have a swedish keyboard. I am missing the final three swedish letters, which makes it very hard for me to write in swedish.

Therefor, I am writing in english. But I really do not have much to say. I took a few pictures from Collinas game this sunday, but I only load picture in to Giorgiettos computer so, maybe later this evning.

The sun it showing us it`s best side today, the weather is fantastic!

See you later alligator!

Ciao

Jag glömde nästan att nämna vinnaren av mina lilla läsartävlig.

Hur många trappsteg har trappan?

Rätt svar: 199 trappsteg

Vinnare: LottaJ kom närmast med en gissning på 170 trappsteg!!

Jag vill också be Anso om ursäkt för hon visste tydligen en trappa som var längre.

Italienska för "helgen", men man har dissat den frasen här nere och säger faktiskt weekend istället. Det låter lite kul när folk pratar itatlienska och helt plötsligt säger weekend. Jag blir lite konfunderad.

I fredags var jag rikigt trött på morgonen. Steg ur sängen vid tio tiden och åt stacciatella yogurt med musli till frukost som jag brukar. Plockade lite inne på mitt rum men sen la jag mig i sängen igen för att vila innan lunchen. Låg och halvsov i en timme ungefär, sen gick jag till köket och hjälpte göra iordning lunch. Vi åt "Farfars tuggummi", en sorts pasta som typ är gjort på något mjöl. Cinno del nonno på italienska tror jag. Det var bara jag och Alberto hemma som åt lunch.

På eftermiddagen tog Alberto med mig på en tur till Locarno, där vi gick runt i stan och tittade lite. Vi stannade till en stund och åt lite glass.

Stacciatella och choklad med grädde. Mumma.

Sen körde Alberto mig till tåget där jag träffade Sara för vi skulle ta tåget till Aircolo för att kolla på en hockeymatch med Vale och Roby. Det lokala laget Ambri spelar i den högsta ligan, men är sämst och förlorar alltid.

Biljetten.

Vi stod tillsammans med hejarklacken i "Curva Sud" och det gjorde faktiskt att man blev peppad till tusen. Jag kunde inte alla hejaramsor klacken sjöng men jag klappade händerna så mycket jag kunde och hoppade och skrek när det blev mål, eller när dom missade mål, eller när målvakten räddade.
Roby tyckte att det var väldigt roligt att jag blev så inne i matchen i alla fall. Hon skrattade åt mig.

Ambri var inte så himla dåliga faktiskt, efter första perioden stod det 1-1 och i började av tredje gjorde Ambri 3-1! Nu var det riktigt bra drag på klacken. Dessvärre gjorde Davos två mål och det stod 3-3 när den sista perioden började. Det var rätt så jämt i början men sen började Ambri att missa mottagningar och passar och Davos tog över spelet lite. Davos vann med 4-3, men vi var ändå rätt så glada för att Ambri inte hade varit så dåliga.

Jag och Sara tog tåget hem igen, men innan vi gick på köpte vi varsin crepes med nutella. Gott det med!


En trött Sara på tåget! Men hon sover inte, hon bara blinkade när jag tog kortet!

Vi kom tillbaka till Tenero klockan 23.50 och där väntade Vale på mig för hon missade matchen, men jag skulle sova hos henne. Saras mamma var snäll nog att skjutsa hem oss och det var tur det för Vale bor högt uppe på berget och egentligen skulle vi ha gått.


Vale vid sängdags, HAHAHAA.

Det var himla kul att sova hos Vale, och när vi gick upp träffade jag hennes familj (mor, far och bror) och sedan hjälpte vi till att fixa inför Vales födelsedagskalas som skulle vara runt lunch tid. Vale fyllde nämligen 20 i torsdags.
Jag var med på kalaset också och fick träffa hela hennes släkt som kom. Vi var runt 20 personer där och vi åt en himla massa mat. Jag glömde ta kort på maten, men när det var dags för dessert var jag tvungen att hämta kameran.


Ja, som ni förstår var jag så mätt så jag nästan sprack. Giorgietto kom och hämtade mig på eftermiddagen och jag var fortfarande jättemätt. Det roliga var att när vi åkte berättade Giorgietto att vi skulle till hans mormor på middag. Rätt så omgående också. Vi åkte hem, jag bytte till ett fräscht linne och hoppade sedan in i bilen igen. Hos Giorgiettos mormor var hela Giorgiettos släkt. Eller nja, på hans mammas sida i alla fall. Elena har fyra bröder och alla dom var där med sina familjer. Typ 20 pers här med.

Hela dagen blev som en lång italienska lektion, men hos Vale kunde ändå många lite engelska och sen på kvällen hade jag ju Giorgietto som tolk. Men jag kämpar för att försöka förbättra italienskan hela tiden.

Idag steg ju upp tidigt och gav mig ut och sprang, tänkte att det behövdes efter all mat igår. Dom där 2.5 kg som jag hade gått ner är nog borta nu. Jag vågar inte väga mig i alla fall.

Ikväll ska jag heja på Collina d'oro som har seriepremiär, fram tills dess får jag väl sola eller titta på film. Svårt val.

Ha det bra för det ska jag!
Ciao

Jag skämtar inte, idag gick jag en promenad till Paradiso - på svenska Paradiset.

Hela förmiddagen kollade jag på film, och lite efter lunch också för det var en lång film. "Elisabeth" hette den och handlade om drotting Elisabeth i England för ett antal år sen.

Ville göra någoting mer betydelsefullt än att sitta inne och frysa lite (det är kallare i huset än ute nu på dagarna) så en promenad fick det bli. Jag har gått till city flera gånger och tittat ner längs standkanten och spanat på Paradiso men aldrig varit där, så det fick bli dagens mål.

För att komma till Paradiso går man först lite upp och sedan väldigt mycket ner (samma som till city ungefär, fast lite värre ändå). A.k.a det var inte alls jobbigt att gå dit. Men det var vamt och skönt i luften så koftan jag hade tagit på mig hemma åkte av och fick bäras istället.

Kom ner till vattnet och gick längs med kanten ännu mer söderut eftersom jag kommit rätt så långt norrut i Paradiso. Det var fint och det var lite folk som stosade längs med vattnet. Helt plötsligt var det ett väldigt stort och fint hus på andra sidan gatan- det var Spendid Grand Hotel och jag blev lite sugen på att bo där för en natt.


Gick vidare neråt och tog lite mer bilder ut över sjön. Hittade även en fontän.
Det är såååå fint här och bilderna är inte rättvisa, det tråkiga är bara att jag börjar bli van...



Stannade och tog en glass för att ladda inför vägen hemåt som istort sett bara skulle gå uppåt.
Kostade 45 kronor men den var banne mig värd det. Choklad, hasselnöt och stacciatella i botten.

Jag han bara ta det här kortet sen kom det 5 stycken hungriga små fåglar som inte alls var blyga.


Som jag sa tidigare var hemvägen en enda lång uppförsbacke, och det började med denna trappa!
Ni som tror att ni sett en lång trappa kan ju glömma den, för den här var lång. Men jag tog mig till toppen och räknade stegen på vägen upp.


Nu är det upp till er att gissa hur många trappsteg det var! Det blir en liten läsartävlig här på bloggen!
Vinnaren kommer att utses på söndag och det kommer att pubbliceras i nästan blogginlägg. Kommentera inlägget med er gissning och glöm inte att skriva namn!
(Jag räknar inte med mycket datortid i helgen, det händer äntligen lite grejer!)

När jag kom hem var luktade jag gott och ryggen var inte direkt torr. Chillade i soffan, åt och träning på kvällen som inte gick så bra för min del. Var seg i både kropp och huvud.

Ser fram emot sängen nu, och en jädrans massa kommentarer när jag läser bloggen nästa gång!

Ciao!

Ja, klockan är som vanligt på tok för mycket.

Idag började jag med frukost och sedan satt jag och skrev i min vanliga dagbok som jag har försummat den senaste veckan. Låg lite efter, så jag satt och försökte minnas vad jag hade gjort men det var inte lätt. Satt ute i solen by the way, riktigt härligt var det!

Skrivandet tog hela min förmiddag (alltså från 10.45 till 12.15).

Lunchen åt vi utomhus i det fina vädet, under kiwiträdet. Det är fullt med kiwi och Goirgietto säger att vi kommer leva på det efter oktober.

Inte så långt efter lunchen gick jag iväg till barnpassningen som jag gör varje onsdag. Vi lekte faktiskt inte med tåg i fyra timmar idag, vi gjorde lite allt annat istället, men det var kul! Riktigt söt kille det där.

Hem igen för middag, och sen följde jag med Giorgietto till Bellinzona där Collina d'oro spelade träningsmatch mot Ticino Unihockey (Jimmys lag). Jag spelade inte, vilket tydligen förvånade vissa spelare i Collina.

Jag satt på läktaren och var förbannad över att tränaren i Collina d'oro inte kunna göra en vettig laguppställning. Det var såååå fel och jag ville bara gå ner och säga till alla att byta positioner. Och börja använda kroppen, för det gjorde ingen!

Collina fick stortstryk, tror inte att någon räknade, men dom lyckades faktiskt göra två mål och det var duktigt gjort.

Svensken Jimmy i Ticino utmärkte sig med att spela svenskt tycker jag. Lugn och fint och med väl vald tanke bakom. Det roliga är att Jimmy är rätt så normalstor enligt svenskt mått, men här i Ticino är han typ störst på planen. Alla är verkligen små här! Och om någon mot förmodan skulle vara lång, så är dom smala som pinnar.

Imorgon är en ny dag som alla andra dagar, vi får se vad som händer helt enkelt!

Avslutar snyggt (som vanligt) med en bild på mina härliga föräldrar som tar flyget ner hit till min födelsedag, eftersom jag inte har tid att åka hem då! Puss på er! <3


Ciao!

Jag spelar innebandy.

I går, måndag, var en riktig seg dag. Jag vaknade efter att ha sovit i 11 timmar, men var ändå jätte trött med ett par ICA-påsar under ögonen. Tog det lugnt under dagen och bläddrade i ordboken en del. Tittade även på en film på italienska.

På eftermiddagen tänkte jag sitta en stund i solen, men jag somnade efter 5 minuter och satt och sov i dryga timmen. Det kändes rätt så bra när jag vaknade men var fortfarande seg. Tänkte att jag var tvungen att rycka upp mig, men gjorde ingenting åt saken.

Kollade på tv innan kvällsmaten och sedan tog Giorgietto och jag bilen för han skulle visa mig vägen till hans jobb, för att jag skulle köra dit själv idag.

Gick bra och när vi kom hem kollade jag på "the Blind Side" på datorn (på engelska med svensk text - underbart) som Patrik skickade med ett usb för någon vecka sen. Superduper film var det, helt klart värd att se för den som inte har gjort det.

Moving on - idag sov vaknade jag efter 10 timmars sömn och det kändes bättre än gårdagen i alla fall. Kom på mig själv med att jag har inte längre träningsvärk och det är ett mirakel. Ville nästan springa och hoppa runt av glädje.

Bestämde mig för att laga mina jeans som har gått sönder, så jag sniffade fram lite nål och tråd helt själv, Elena var inte hemma och jag tror inte att Alberto vet var sysakerna är.
Tog en bild på slutresultatet för att bevisa att jag inte ljuger.

Det ser ut som ett ärr, men jag gillar det faktiskt. Det är ju bättre än att moona så fort man böjer sig framåt.

Elena var inte hemma, men hon hade förberett väldigt mycket så att jag och Alberto skulle kunna äta lunch. Det vi behövde göra var att sätta på plattan på spisen samt röra till lite pulvermos. Gott var det i alla fall. Någon kycklinggryta till moset. Satt riktigt fint.

Kollade på en film på eftermiddagen och satte mig en stund i solen igen, men jag höll mig vaken hela tiden. Käkade sedan mellis framför tv:n och US open finalen i tennis. Nadal vann.

Jag vet inte varför jag kollade på tennis, men det var inte så mycket att sevärt på dumburken helt enkelt.

Tog bilen och KÖRDE HELT SJÄLV iväg för att hämta Giorgietto. Åkte inte fel eller något och vi kom samtidigt till parkeringen där jag skulle hämta honom. Perfetto, som man säger här nere.

Vi anlände 17.15 vid sportcentret. Giorgiettos lilla killag hade träning, men Giorgietto höll inte i den utan kollade bara på. 17.30 gav jag mig ut och sprang i 20 minuter, och fast jag inte hade någonträningsvärk eller var speciellt trött så var det riktigt jobbigt. Några rusher på det och sedan och och stretcha lite och gymma, men Giorgietto visste ingen som hade gymkort jag kunde låna eftersom jag inte har något eget. Efter 10 minuter kom Giorgietto på att jag kunde låna av en kille som var där så jag gick upp och gymmade 45 minuter innan U21 träningen som jag var med på i 30 minuter innan damlagets träning började. Vi var ute i 30 minuter, inne i 75 minuter med fysen och sedan använde vi oss av klubba och boll i 45 minuter, varav 30 minuter var match.

Vi hade samma fys som i torsdags, men nu hade vi koll på vad vi gjorde och alla hjälpte till med fram och undan plockning så det gick lite fortare idag. Finns dock stor risk för träningsvärk imorgon.
Jag och Ingrid är fortfarande häpnade över upplägget här nere. Av 3 timmars halltid i veckan är det på tok för mycket att ha fys 45 av de minuterna, speciellt när det här laget verkligen behöver teknik och taktik träning, vilket man får genom mängdträning.

Aja, jag tränade i mer än 4 timmar, men jag sitter här för eran skull. Jag skrev ju faktiskt ingenting igår.
Man jag lovade er lite bilder från helgen, fast det är inte så många...








Alla fick ett sådant här nyckelband på träningslägret, till och med jag! Till och med mobilen finns det plats för.

Haha, jag vägde mig igår (alltid lika spännande) och om vågen funkar som den gör hemma i Svergie är det minus 2.5 kg sen jag lämnade Svergie. Sånt är alltid lika roligt!

Nu somnar jag snart sittandes.

Ciao

Träningsläger med italienska landslaget!


Ja, vi gick upp kl 7 på lördagsmorgonen för åka bil i 4 timmar till ett ställe i Italien. Jag ska erkänna att jag hade fel, vi åkte inte till Österrike, men vi kom bra nära, vi bodde 16 km ifrån gränsen.

Vi åkte inte heller över bergen som jag trodde, utan vi åkte först till Milano för att plocka upp lagets matrialare, och drog sedan vidare tvärs över Italien. Attans, jag ville så gärna åka över alppassen, men det får bli en annan gång helt enkelt.

Ja, en 4 timmars bilresa blev en 6 timmars bilresa på grund av all trafik. Det finns sjuuuuuukt mycket bilar i Italien. Och det kostar att åka på motorvägen.

Vi kom fram tillslut, till en sött by i bergen. Idylliska hus må jag säga. Det var bara och byta om och hoppa in på planen för de andra hade redan börjat tränat. (Vi var ju faktiskt 2 timmar sena)

Det var dock lite jobbigt för jag hade en riktigt grym träningsvärk i baksida lår och det blev inte bättre av att vi tränade en timme och sedan hade paus en timme och sedan tränade en timme och hade paus en timme igen för att sen spela match. Uppvärmning på uppvärmning på uppvärmning.

Matchen var mot byns herrlag. Vi förlorade, men det var bra träning, vi blev bättre och bättre in i matchen. Eller dom, jag är ju inte med i landslaget, men jag var med på träningsmatchen.

För alla som undrar vad jag gör med italienska landslaget så är det för att jag inte har så mycket annat för mig och för att grabben jag bor hos är förbundskapten, och jag hänger på han liksom.

Ja, efter allt var det middag ute på en reasturang, det blev pizza och det smakade utmärkt. Hade inte ätit någon rikigt mat efter frukost under dagen förutom tonvis med frukt och några mackor.

Vidare till hotellet där jag sov tillsammans med de tre äldsta tjejerna (det var dom tre jag kände sen tidigare). Men åldern märktes inte av. Vi kollade på tennis innan vi somnade, Federer spelade och han är ju från Schweiz, och alla tre damerna bor i Schweiz. Själv var jag skittrött och ville bara sova. Men tillslut förlorade Federer, vilket var rätt åt honom för han spelade verkligen dåligt.

Hotellet.

På morgonen gick vi upp klockan 8 och 30-åringarna blev som 3 åringar med kuddkrig och liknande. Men det gjorde inte mig något, det var bara roligt! 


Damerna på väg till träning.

Som man alltid gör på cuper eller träningsläger går man en promenad innan frukost, mest för att de som har svårt för frukost ska bli sugna och kunna äta lite. Men vi andra då? Vi som vaknar vrålhungriga?
Vi måste följa med på den där jäkla promenaden fast magen redan skriker efter mat.

Jag tog täten, och tänkte gå in på fel hotell först, men jag var verkligen hungrig. Det märktes när vi åt också för jag åt dubbelt så mycket som alla andra. Lyckades dock aldrig få håll under hela träningen vi hade strax efter.

Vi tränade i 3 timmar på förmiddagen, men det var mycket snack och inget jättehögt tempo heller så det gick bra. Att notera var att träningsvärken hade äntligen släppt lite.

Whops in i bilen för att köra samma väg tillbaka. Så klart var det väldigt varmt idag, cirka 30 grader. Vi åkte i en minibuss så det gick bara att öppna fönstrena där framme. Behöver jag säga mer?

Jag pimplade vatten som tusan på grund av värmen, och bara därför var det en olycka på motorvägen så vi fick så klart köa en rätt så bra stund medan jag var kissnödig. När vi stannade efter typ 2 timmar av kissnödighet uppenbarade sig Gud för mig.

Nej, det gjorde han inte, men det var det bästa jag gjort på hela helgen!

Precis som tidigare var det mycket trafik och det tog fakiskt 7 timmar för oss att komma hem. men då hade vi svängt in lite mer i Milano för att släppa av killen vi hade hämtat där. Han hejade nog inte på Sverige, men han var väl medveten om vår existens. Ursäkta bilden, men killen ville inte stå stil.


Jag har några bilder till, men dom sparar jag på tills imorgon!

Ciao

Min fredag i stora drag.

Ja, som väntat är jag trött efter gårdagen. Jag vill börja med att säga att gårdagens träning med laget var 90 minuter fys och 30 minuter matchspel.

Jag var väldigt glad i början över att vi skulle ha lite mer "riktig" fys, men det var kanske inte så kul att vi hade hur mycket som helst, hur länge som helst. Ja, man kan ju stolt erkänna att det känns i kroppen också, jag är big fan of träningsverk.

Träningen slutade 22, vi duschade segt och var hemma efter 23. Vi hade inte lagat någon mat så vi åt äppelpaj och drack jordgubbsmilkshake (gjord på pulver och mjölk). Jag kunde inte låta bli, så jag gick och tog en bit cheesecake också. Inte så långt efter midnatt satte jag på en film (jag vet inte varför) men jag såg på Finding Neverland (ja, igen) på engelska (jag var för trött för italienska) och som jag grät när filmen var slut, tårarna forsade. Det var tur att Giorgietto sov.

Vaknade konstigt nog klockan 9.30 när jag trodde jag skulle vakna först vid 11-12 tiden, Men jag gick upp och åt resterna av äppelpajen och lite yoghurt och satte på tvättmaskinen. Sen gick jag och la mig igen. Vaknade vid 11.30 och det kändes mer... korrekt, om ni förstår hur jag tänker.

Nu har jag hängt upp tvätten, kollat facebook och planerar en träning för unga grabbar ikväll. Giorgietto frågade mig igår om jag ville hjälpa till med laget (mest för jag tror han vill slippa ha sååå mycket att göra). Och nu när jag sitter här och tänker ut bra övningar, kommer jag på mig själv med att tycka att det är riktigt roligt. Jag saknar Sköllersta lite också.

Ikväll, efter lillgrabbarnas träning har jag själv träning med U21 laget, men där emellan har jag en timme att döda så jag funderar på att springa lite.

Imorgonbitti mellan kl 7-8 åker vi iväg till Österrike med italienska landslaget på träningsläger. Det blir 4 träningspass och på vägen dit ska vi åka över alppassen och jag ser väldigt mycket fram emot de där 4 timmarna i bilen för att komma dit. Schweiz är nog det bästa landet att åka bil i, för man har alltid någonting att titta på.

Nej, nu ska jag förbättra på brännan lite, grymt fiint väder idag.

Ciao.

Mitt absoluta favorit motto!

Och idag ska jag leva efter det. Det är nämligen så att lagets fystränare satt ihop ett extra tränings program utöver våran vanliga träning. Jag skulle ha sprungit igår, men det regnade och åskade och jag hoppade det då. Känner dock dåligt samvete över det idag så jag ska snart ut och göra den där löprundan. Det är ju skönt också att vi har vanlig träning ikväll, sen är den också.

Idag har jag gått och handlat lite på förmiddagen (mat, ej något intressant som kläder) och efter lunchen rörde jag ihop en cheesecake som nu står i frysen och skall ätas imorgon!

När jag kommer tillbaka från löpturen ska jag förbereda en äppelpaj också som vi ska ha efter kvällsmaten. Jag måste leta fram lite vanlijsås också. Det går inte att äta äppelpaj utan vanlijsås!

För övrigt vill jag tillägga att solen återigen skiner så fint.

Ciao

Ja, det gick bra att träffa Ingrid och Jimmy nere vid konsulatet där vi startade dagen med att rösta inför valet. Jag har ju redan röstat, men visade de andra vart de skulle gå. Jag måste faktiskt säga att jag är impad över hur bra de är på att hitta. De har inte varit i Lugano förrut, och lyckades bara köra fel en gång (det är jäkligt duktigt gjort för det är mycket trafik och alla gator är enkelriktade).

Vi tog bilen och körde hem till casa Battaini för lunch. Elena hade tillagat spenatlasange och äppelpaj till efterrätt. Jag hade gärna haft lite sås eller grädde till pajen, men ordet salsa används inte mycket här i trakterna. (salsa = sås)

Ingrid och Jimmy lämnade bilen vid huset och vi knallade ner till centrum för att slippa parkera i stan. Det regnade en hel del, men hey, någon har ju uppfunnit en sak som kallas paraply, så vi använde oss av sådana.

Vi spanade in utsikten från stationen (men idag var det inte mycket att se, för vi bor bland molnen), gick vidare ner till katedralen för att se utsikten över sjön, men det såg mest deppigt ut men grått vatten och man såg inte ens berget på andra sidan för det var täckt av molnen. Sen ner och gå på Via Nassa (stans exklusiva shopping gata) och vidare över Refomations platsen vidare till parken. Längs sjön tillbaka till Via Nassa och avsluta med en liten titt in i en kyrka, som Giorgietto föreslagit.

Men regnet drog ner mycket på betygsättningen. Som Ingrid sa "Det är nog jättefint när det är bra väder och sol".
Och ja, hon har rätt. Trots det tycker jag att vi höll en hög och bra positiv nivå. Men vi är ju svenskar och vana vid detta väder så vi känner oss som hemma?

Vi kände för lite värme och gick till Manors restaurang Manora där det finns en hel del olika bufféer som man kan plocka ifrån. Vi kände för fika och plockade på oss någonting man kan kalla bakelse och varsin fruktskål (Ingrid och Jimmy delade på en bakelse och en fruktskål, själv tryckte jag i mig en bakelse och en fruktskål själv).

Så här ser de två ut, nöjda med valet av fik. Gissa vem som är Jimmy och vem som är Ingrid?


Nej, det var nästan taskigt. Förlåt.

När vi hade vinkat hejdå så gick jag in och satte på en film (på italienska så klart), men det var riktigt varmt och gott i soffan så jag somnade så klart. Vaknade när Giorgietto kom hem och drog i mig lite yoghurt och musli för att ladda inför träningen.

Eftersom det även spelas fotboll i Schweiz och det var landskamp mot England på kvällen, så tränade damlaget med U21 för att bli klara tidigt och hinna hem till fotbollen. Vi hade därmed ingen fys, men jag sprang själv ute en kort stund innan träningen. Riktigt skönt faktiskt, hade gärna sprungit mer.

När vi kom hem från träningen längtade jag efter kvällsmaten. Men idag var det frukost/mellis till kvällsmat.
Musli, frukt och yoghurt ihoprört till en gegga. Smakar underbart, men ser lite mindre gott ut.

Ingen vet ju inte ens vad gröt är här nere, men det här kanske är deras version/alternativ på gröt?
Ingrid, något du kan tänka dig laga till kvällsmat?

Man måste väl nämna att Sverige vann mot San Marino, inte med dåliga siffror heller; 6-0 och Zlatan gör oss alla stolta. Jag har bara läst om matchen på Aftonbladet, men jag är lite ledsen att jag missade matchen. Aja, höjdpunkterna kommer väl snart på aftonbladet tv, så får se det senare.

Sova snart så, CIAO

Ja, konstigt nog så regnar det faktiskt här med i det fina vädrets land. Typiskt är ju också att det ska regna just idag då jag, Ingrid och Jimmy skulle vandra runt lite i Lugano. GREAT.

Men det blir en vandring i paraplyets skugga, eller ja det finns ingen skugga, men ni fattar vad jag menar.

Tänkte berätta lite om gårdagen medan jag väntar på att tiden ska gå så jag kan gå och möte de andra två. Steg upp som vanligt och började sedan att jobba lite taktiskt med att lära mig italienskan. Jag satt och ritade upp klädesplagg och lite diverse saker på ett papper och skrev sedan vad det hette på italienska. Så nu sitter dom på en anslaggtavla i mitt rum och jag behöver bara titta på den för att se vad sakerna heter.

Jag är smart, jag vet. Född sån.

Jag och Elena åt lunch tillsammsn då det bara var hon och jag hemma vid den tiden. Sedan gick jag ner på stan och strosade lite bland alla butiker. Typ Louis Vuitton, Bulgari, Versace, Massimo Dutti och andra butiker där man kunde handla bland annat Jimmy Choo och Balmain.

Jag var för rädd att gå in för alla expediter kollade så konstigt på mig när jag stod och gapade i skyltfönstrena. Jag knallade vidare till Manor, vilket är en butik i kategorin någonstans mittimellan Åhlens och NK.

Kom hem alldeles svettig efter ca 3 timmar utan att ha handlat något. Kollade på filmen "Keeping the faith"  sen väntade jag på middagen och tillslut åkte jag med Giorgietto på hans träning med Collina d´oro. Vi hade innehus träning i en konstig hall, men (som tur var) ingen löpning utomhus i några berg!

Nu måste jag springa iväg, men ha en bra dag, för det ska jag!

Spotify är det bästa som någonsin uppfunnits, och jag hade nästan glömt bort att det fanns!

Nu sitter jag med lurarna i öronen och bara njuter. Äkta kärlek det här!

Nu började det en svensk film på tv också, fast dom pratar franska. Med Mikael Nyqvist, men jag vet inte vilken. Jag hatar ju svenska filmer så jag har ingen koll på den kategorin.

Men det är glädjerus över Spotify alltså. Nu mår jag bra ända in i själen!

Idag var det lunch med kollopersonalen, alla satt och tjattrade samtidigt och jag satt och försökte lyssna, men när alla pratade samtidigt blev det för mycket och jag gav upp. Jag åt istället. Pasta (så klart) med lite köttfärs, och betoning på lite.

Jag blev nästan arg när jag såg att det var några som inte åt upp all köttfärs, medans jag verkligen skrapade tallriken för att få upp allt. Om det är något som saknas i matlagningen här nere så är det protein. Mer kött vill jag ha, men det är rätt så dyrt, så man käkar mängder med ost istället.

Imorgon ska jag jobba på italienskan och ta mig en promenad så att lokalsinnet inte sviker mig på tisdag då jag ska visa Ingrid och Jimmy Lugano. Så här lär jag mig italienska den kommande veckan :


Love the way lie är för bra alltså, och jag kan inte sluta säga det, men jag älskar Spotify. Jag får faktiskt lite hemlängtan för att jag inte kan dansa runt i linne och trosor här. Eller jag vågar inte, och jag tror inte det skulle vara så passande.

Waka Waka är också bra, man vill ju bara dansa. Men, nej, behärksa dig Lisa!

Dra på Spotify ni med och njut, musik är livet!

Ciao