. Lisa i Schweiz

Efter att ha gnällt lite på vädret i förra ilägget jag skrev igår, så fick jag strålande väder idag!
Från och med nu ska jag alltid gnälla på bloggen när jag inte gillar vädret, surt för er kanske, men det är bara att gilla läget för jag gillar sol!

Det var "bara" +10 grader på förmiddagen så jag väntade till efter lunch med en promenad, temperaturen hade då stigit till omkring +15 grader. Gick upp till en kyrka där jag vet utsikten är rätt så bra över bergen, och eftersom det har varit dåligt väder i några dagar räknade jag med vita toppar i bakgrunden. Och jag hade rätt så rätt också.



Knallde vidare till nästa kyrka där det även är en fin utsikt, men mer över sjön och stan. Men lika fint där var det.


Lekte lite med kameran och dess inställningar och lyckades ta några hyfsad bilder tycker jag.





Jag gillar bilden på rosen mest och det är ju kul att man kan fixa lite med min kamera. Men jag är lite sugen på brorsan systemkamera när det är så fint ute och fullt av härliga färger...

Vi hade inställd träning med damlaget idag för det skulle vara militärer i hallen. Så då tänkte jag och Giorgio passa på att träna med Collina och åkte dit, men det var stängt till hallen för det var massa med miltitärer i den hallen också. VÄRDELÖST! Jag var verkligen träningssugen. Hade jag vetet om allt det här hade jag lånat gymkortet och åkt själv till Tenero istället...

É la vita...

Ciao

Jag ligger lite efter på bildfronten så jag tänkte göra eran dag idag med att visa hur jag haft det och vad jag gjort senaste två veckorna.


Vi hade strålande fint väder för ungefär 14 dagar sen, sen regnade det i 2 dagar innan det blev lika fint igen. Nu har det regnat 3 dagar i rad... Jag saknar det fina vädret.

Ni kanske förstår vad jag menar. Fin fint var det...


Jag gick runt i t-shirt. FATTAR NI VAD JAG MENAR?
Jag saknar det fina vädret.


Var en sväng på IKEA och det är möjligt att fira jul här med om man vill.

Stockholms öl och glögg. På IKEA.


Snyggade till mig lite och åkte till Ambri för att kolla på hockey förra lördagen.

Men dessa tjejer: Tanja och Vale. Ambri vann med 1-0 och vi blev helt tokiga. Efter matchen sov jag hemma hos Vale.


På söndagen åkte vi med laget till Liechtenstein och spelade match så nu kan man checka av
det landet. Detta är hallen och några lagmedlemmar.



Efter matchen blev det middag hemma hos mästerkocken. Här lagas det hasselbacks potatis, bearniese sås och kött och kyckling. Äppelpaj med vaniljsås till efterrätt. Ja, jag var rätt så mätt och nöjd efteråt.


Jag och Vale är kompisar. Och så hade vi lite tråkigt när vi väntade på maten.


Jag och Giorgio åkte på måndagen till familjens hus i bergen. Vi åkte över ett alppass på vägen dit och vi var på en höjd av 1920 m.ö.h.

Det regnade när vi åkte över alppasset men det var ändå fullt med snö.


Huset i bergen.


Och utsikten från huset!

Som jag dog när molnen lättade lite och fick en blå bakgrund till bergen.
Och på natten fanns det ungeär 100 gånger fler stjärnor än vad man brukar se. Då dog jag ännu mer.

Ungefär här dog min kamera och från måndag kväll till lördag kväll har jag inte kunna tagit några bilder för att jag glömde laddaren hos Patrik. Men i söndags tog jag lite bilder när jag tog med mamma och pappa till Valle Verzasca.





Jag och pappa. Jag trodde jag var snygg när jag gick hemifrån på morgonen, men jag var tydligen morgontrött. Att jag sen har mössan på mig så att det ser ut som att jag har cancer gör inte saken bättre.

Vi åkte till James Bond-dammen också, men det var så molnigt så det var ingen idé att ta kort i alla fall. Nu har jag inga fler nya bilder men en gammal goding jag inte visat än kan jag bjuda på.



För övrigt just nu knarkar jag "Just the way you are" av Bruno Mars och en gammal härlig film med Eddie Murphy som jag alltid kollade på hos mormor&morfar när jag var liten (men just nu har glömt namnet på) började just på tv.

CIAO.

P.S. 45 dagar till jul och 24 till jag åker hem till Sverige och snön.

Jag var nyss tvungen att läsa min egen blogg för jag kom inte ihåg när jag skrev sist, eller vad jag skrev om.
Bra Lisa, jag kan ju lika gärna bli dement nu istället för när jag blir gammal.

Jag ber om ursäkt förresten för att jag är seg och inte skriver så ofta. Men denna helg har ju mamsen och papsen varit här så datorn har inte direkt varit prioriterad.

Aja, i torsdags kommer jag inte ihåg vad jag gjorde, men jag antar att jag tränade på kvällen.

I fredags gjorde jag verkligen inte så mycket, men på eftermiddagen åkte jag med Giorgio till Tenero. När Giorgio tränade smågrabbarna gick jag först ut och sprang i 45 minuter och efter det kämpade jag 50 minuter i gymmet. Sen njöt jag av en dusch.

SEN ÅKTE JAG OCH GIORGIO TILL MALPENSA OCH HÄMTADE MAMMA OCH PAPPA :D

Dom var rätt så trötta när dom kom ut från flygplatsen så vi körde dom direkt hotellet. När vi kom till hotellet säger dom då i receptionen att rummet har blivit uppgraderat till högsta våningen i "huvudhuset" och att det är bekvämmare. Helt konstnadsfritt. Lyllo dom säger jag bara. Jag följde med upp bara för att se hur det såg ut och utsikten var fantastiskt!

Jag åkte hem och gick sedan och hämtade dom nästa morgon klockan 9. Vi gick sedan till Casa Battaini så jag fick alla mina kläder som dom tagit med och så fick jag lite presenter också. Från hela släkten.

Jag fick:
Ett halsband
Glee säsong 1
En italiensk kokbok
En bok om hur man bygger upp nätverk
Pengar
Lite verktyg till naglarna och en pinsett
En italiensk ordbok med bilder

Sen så fick jag ett spel av familjen Battaini, ett litet kortspel.

Efter paketöppning gick jag ner med föräldrarna på stan för att visa dom hur staden ser ut. En lunch i city blev det också, efter en lite trött kassörska gett mamma för lite i växel (50 CHF = 350 kr...) Men jag fanns ju där för att reda ut det hela med min strålande italienska....HAHAHA, nej, så strålande var jag inte, men mamma fick alla sina pengar i alla fall.

På eftermiddagen åkte vi upp på San Salvatore (stans berg) och kollade på utsikten. Pappa tyckte det var väldigt fränt (han är precis som jag!) men mamma var lite mer lugn eftersom höjder inte riktigt är hennes grej. Men jag tror ändå att hon njöt av den vackra utsikten.

Sen knallade vi tillbaka till hotellet och la oss i sängen en stund. Efter att ha gått verkligen hela dagen var vi alla lite trötta och behövde lite vila. Efter att ha kollat på tv, vilat och sedan snygga till oss gick vi ner till hotellbaren och drack en drick innan vi gick till en restaurang på andra sidan gatan för middag.

Direkt när vi kom in satte pappa ribban med ett "hello". Engelska var det som gällde. Vi fick ett bord och en väldigt snäll servitris som pratade engelska med oss och förklarade rätterna som stod på italienska. Vi hade förstått lite grann men inte allt så det var skönt att hon förklarde på engelska, men vissa ord kunde hon inte på engelska så då fick ajg översätta från itlaienska till engelska. Hihi, då kände jag mig duktig!
Mamma hann nämna att det var min födelsedag så när vi fick efterrätten hade jag ett litet ljus i min chokladtårta... och servitrisen sjöng lite grann av "happy birthday" och sa grattis på italienska. Gulligt av henne, så hon fick dricks av oss när vi betalde.

Jag fick sällskap halvvägs hem av mamma och pappa dels för att dom ville röra lite på sig och dels för som tyckte det var mörkt ute. Men jag ska erkänna att det är väldigt fredligt här nere, jag hör aldrig något om rån, våldtäkter eller brottslighet så jag känner mig säker i stan. Men föräldrar är alltid föräldrar.

På söndagen regnade det precis som prognoserna hade sagt. Attans. Och det regnade inte lite heller. Jag åt frukost med mamma och pappa på hotellet (jag <3 frukostbufféer) och dom ville ha mig där som sällskap. 
När vi hade ätit klart åkte vi hem till Casa Battaini så jag kunde packa min väska och förbereda allt jag behövde till matchen på kvällen. Sne åkte vi och spenderade hela dagen i Tenero trakterna, typ.

Först åkte vi till den jättestora dammen där James Bond filmen "Golden eye" blev inspelad. Men vi stod inut i ett moln när vi stod mitt på dammen och kunde knappt ser ner till botten... Lite trist, men vi åkte vidare in i dalen upp för bergen och beskådade den vacka floden i Laverezzo eller vad det nu heter... Det regnade och jag blev blöt om fötterna men det var åtminstonde inte ett stort moln i vägen för sikten...

Sen åkte vi ner till sportcentret och hälsade på Giorgio och italienska landslaget innan Eva kom och mötte oss. Vi följde då efter henne med bilen till hennes familjs restaurang där vi åt en gudomlig lunch. Först gnocchi, sen kalvkött med klyftpotatis och avrunda med lite glass. Sen satte vi oss och åt kastanjer. Men det är inte riktigt min favorit men mamma verkade tycka om det.

Det var fortfarande lång tid kvar till min samling med laget så vi åkte runt till Locarno och fönstershoppade lite eftersom det var söndag och allt var stängt... Vi spännade in alla klockor och deras sjuka priser. Den dyraste vi kunde hitta var värd cirka 20 000 CHF.... i svenska kronor blir det 140 000. FÖR EN KLOCKA? VEM ÄR SÅ SJUK I HUVUDET ATT DOM KÖPER EN KLOCKAN FÖR 140 000 KR?

Efter förskräckelsen vandrade vi vidare och efter en tag åkte vi till samlingen. Vi kom dit 30 minuter för tidigt, men Eva kom samtidigt så vi var inte först i alla fall.

Medan jag hade samling med laget så åkte mamma och pappa med Giorgio och drack lite kaffe någonstans, men det behövde dom för åter igen hade vi gått mycket och jag var inte den enda som var trött.

Vi spelade match mot Uri, vi vann med 3-1 (jag gjorde inga poäng, jag var aldrig ens på plan när mitt lag gjorde mål). Jag var däremot inne på målet vi släppte in. Bra Lisa. Attans, jag spelade back och jag tycker att jag spelade mediokert för jag gör det jag behöver men inget extra ordinärt. Lite tråkigt.

MEN, jag spelade tillsammans med en av lagets "inte bästa" spelare och alla sa att hon hade lyft sig många steg under matchen. Jag tar på mig den äran, för jag tyckerjag förtjänar det, min tränare sa nämligen till mig att jag hjälpt henne mycket under matchen med prat och så.

Jag låter säkert jättesjälvisk och deppad, men det är inte så farligt. Men jag behöver folk som säger att jag gjort bra saker och jag måste också känna att jag faktiskt har gjort bra saker. Det är lite synd att det inte finns matchen lirare på våra matcher, för i Kumla var det alltid något jag kämpade för att bli. Och dom få tillfällena jag tyckte jag förtjänade matchens lirare fick jag det också. Jag behöver någon liknande bekräftelse nu. Jag ska jobba lite mer på min relation med tränaren så han kan säga när jag är bra och dålig för just nu säger han typ ingenting till mig.

Vi hoppar över till måndag nu istället. Mamma och pappa är fortfarande här och det regnar fortfarande, så på förmiddagen kör jag oss till centro Lugano sud och visar dom IKEA och vi strosar i lite butiker. Lunchen spisas i Casa Battaini tillsammans med familjen och sedan kör Giorgio oss till flygplatsen och jag pussar hejdå på min kära föräldrar.

Nu kommer jag på mig själv med att bara rada upp allt vi gjort och det kanske inte är så spännade läsning men just nu är klockan 01.59 och jag orkar inte skriva så mycket mer. Min hjärna har lagt av så det är nog dags att gå och lägga sig nu.

Jag ska skriva imorgon (på ett intressant sätt) och försöka få in lite bilder så det livar upp stämningen. Om ni undrade vad rubiken syftade på förstår ni nog det nu.

Ciao

Okej, ni vet det redan och jag vet det redan, men ibland är det värt att upprepa:

JAG ÄR DUM I HUVUDET.

Jag glömde min mobilladdare i Sargens, hos Patrik, i måndags.

Detta betyder att bloggen och ni får lida en hel del. Telen dog nämligen i tisdags och då upptäckte jag mitt misstag. Jag kan därför inte ladda in några bilder från min helg, för än jag får laddaren (som också är datorsladd) på lördag. Det betyder också att jag inte kunde ta några bilder när vi var i bergen i Giorgios familjs stuga.

Jag vill be om ursäkt för det var fina bilder som vi all gick miste om. Men förhoppningsis kanske jag åker dit igen och då ser till att ha antingen ström i telefonen eller ha laddaren med mig. Jag lovar.

Det var mysigt i bergen. På måndagen anlände vi och gjorde oss lite hemma . Efter en stund gick vi till Giorgios vänner som också hade ett hus i bergen, kanske 15 minuters promenad. Vi spenderade hela kvällen där med olika sorters spel och mat. Trevligt och bra för italienskan. Eller dialekten rättare sagt, för de var mest diaekt dom pratade, men jag hängde med rätt så bra ändå. Sen så fanns det en gosig hund och en gosig katt jag kunde kela med. Jag saknar husdjur (våra katter och morfars hundar) så jag tar varje chans jag får att klappa djur.

Under tisdagen spelade vi spel hemma i våran stuga, fast det var bara jag, Giorgio och Alberto. Sen så åt vi ostfondue till lunch. Alltså, det går ju att äta, men efterstund blir det stopp och jag längtar efter vad som helst, bara inte ost eller bröd. Men Giorgio och ALberto bara åt och åt och åt. Jag fattar inte...

Vi åkte till träningen på kvällen i Tenero. Vi åkte dit tidigt så Giorgio kunde vara med sina smågrabbar ch jag tog tillfället i akt att skjuta in mig med min nya vinkel. Stod och sköt omkull en vatten flaska i en timme. Och jag lydde det tips jag hade fått och jag tyckte det gick rätt så bra faktiskt. Så länge jag gjorde rätt med handlederna blev det bra skott. Antar att nya vinkel funkade rätt så bra, men grabben som fixade den vill förbli anonym då han är rädd att bli världskändis för att han vinklade min klubba.

Efter träningen åt vi middagen (pizza) på Centro för att vi tänkte det skulle vara lättare än att laga något i stugan. Jag var dom nog att beställa en pizza med bara ost på, kom på när jag fick den att jag redan ätit tillräckligt med ost idag. Men jag åt upp hela i alla fall och den var god, men nästa gång blir det något nytt.

När vi kom upp till stugan igen fick jag en chock när jag klev ur bilen. Vi var hemma till halv ett på natten och himlen var helt molnfri. JAG HAR ALDRIG SETT SÅ MYCKET STJÄRNOR eller en sådan vacker natthimmel. Jag satt ute en stund och bara stirrade. Oj så fint det var alltså.

Idag var det bara jag och Giorgio i stugan (Alberto åkte hem igår kväll när jag och Giorgio var på träning). Vi chillade, gjorde lunch och började sedan göra iordning för hemfärd vilket tog en stund för det var mycket som skulle fixas med vattnet och kaminerna... I väntan på att askan skulle svalna åkte vi upp till passet och tittade på bergen. Fast det var inte den utsikt jag hade hoppats på, men alla berg runt omkring var jätte fina och härligt vita.

När vi kom tillbaka gjorde vi klart allt och åkte sedan hemåt. Bilresa tog ungefär 90 minuter och jag sov minst 60 av dessa. Fast jag vet inte varför, men trött var jag.

Nu på kvällen har jag tvättat, facebookat och skypat. Jag tittade på Greys genom skype tacke vara mamma och pappa. Kvaliteten är kanske inte den bästa, men Greys är det bästa så jag tycker det väger upp det hela.

Så, i övermorgon hämtar jag mamma och pappa på flygplatsen! IHHHHHH
Och på lördag är det min födelsedag! IHHHHHH
Och så får jag min mobilladdare! IHHHHHH

Jag har ju totalt glömt säga hur min helg var. På lördagen åkte jag med Vale och hennes kompis och kollade på Ambri spela match. Dom vann (vilket dom typ aldrig gör...) och vi var i extas. Sen sov jag över hos Vale och vi hade det så trevligt som bara jag och Vale kan ha. Haha, vi tittade på Anastasia på italienska och jag älskar den filmen, men jag har redan glömt slutet. Aja, inläggets andra mening gör sig påmind ännu en gång.

På söndagen tog vi det lugnt och åt och grejade innan Giorgio kom och hämtade oss och vi åkte iväg till match.

Vi spelade i Liechtenstein, vilket jag inte hade någon aning om innan. Coolt, då kan man checka av det från listan.

Vi spelade allt annat bra och inför sista låg vi under med 5-2. Men i sista perioden skaffar vi oss lite kämparglöd och vi byter lite positioner (jag gick ner på backen). Det står 6-6 när tiden går ut, då har vi kvitterat med 22 sekunder kvar av matchen.

Det blir sudden och vi gör det sista målet och vinner en extra poäng. Det enda som är bra med matchen är att vi lyckas hitta lite kämparglöd i sista perioden, något som jag inte tycker vi har haft så mycket av i de andra matcherna. Men nu vet vi att vi kan! Och alla blev väldigt glad över vinsten. Fast jag blev inte så glad, för vi spelade verkligen inte bra. Men poängen är alltid sköna att ha med sig. Övrigt att veta är att jag gjorde en assist, men inget mål. Det kan bero på att jag inte sköt något under matchen. Hade typ ett skott på mål eller liknande. Måste börja skjuta alltså...

Om man inte skjuter blir det inga mål.

Med det sagt ska jag nu avsluta inlägget och försöka hitta till sängen.

Ciao!

Då var det väl dags för ett nytt inlägg, det var några dagar sen sist...

"Just the way you are" är väldigt fin. Jag älskar texten och jag blir lite kär varje gång jag hör den.

Oh, her eyes, her eyes make the stars look like they're not shining.
Her hair, her hair falls perfectly without her trying.
She's so beautiful, and I tell her everyday.

Yeaaa. I know, I know when I compliment her she won't believe me.
And it's so, it's so sad to think that she don't see what I see.
But everytime she ask me 'Do I look okay?' I say...

When I see your face (face, face) there's not a thing that I would change.
'Cause you're amazing just the way you are.
And when you smile (smile, smile) the whole world stops
and stares for a while.
'Cause, girl, you're amazing just the way you are.

Yeaaa!

Her lips, her lips I could kiss them all day if she let me.
Her laugh, her laugh she hates, but I think it's so sexy.
She's so beautiful, and I tell her everyday.

Ohhh, you know, you know, you know, I'd never ask you to change.
If perfect's what you're searching for then just stay the same.
Sooo don't even bother asking if you look okay, you know I'll say...

When I see your face (face, face) there's not a thing that I would change.
'Cause you're amazing just the way you are.
And when you smile (smile, smile) the whole world stops
and stares for a while.
'Cause, girl, you're amazing just the way you are.

The way you are.
The way you are.
Girl, you're amazing, just the way you are.

When I see your face, there's not a thing that I would change.
'Cause you're amazing just the way you are.
And when you smile, the whole world stops and stares for a while.
'Cause, girl, you're amazing just the way you are.

Yeaaa.

BERGGREN PETAD FRÅN LANDSLAGET!
http://www.unt.se/sport/innebandy/berggren-petad-fran-landslaget-1084812.aspx


Jag vill varna känsliga läsare för ovårdat språk i detta inlägg på grund av förlust i dagens match.

Fan, piss, jävla helvets skit. Jag vill bara skrika för jag är arg och besviken.

Vi förlorade matchen med 2-4 (2-1,0-1,0-2).

Vi spelar bra i första perioden, och matchen är jämn, tempot är högt och det är innebandy när det är som bäst.

Men i första pausen är det ändå tyst och alla känns lite nere, som om vi ligger under.
I andra perioden går vi ner i tempo, och vi spelar inte alls. Det enda positiva är att vi spelar ut ett boxplay.
Men vi får två utvisningar i rad (a.k.a. 4 minuters powerplay) och vi gör det jättedåligt. Inget mål. Och samma spelare i 4 minuter. Usch.

Vi gör ingenting med 100 % längre, utan vi jobbar och har en inställning på 70-80%. Jag känner själv av att jag inte gör saker och ting med 100 % och jag behöver någonting som triggar igång mig. Jag behöver bli lite arg och det dröjer till mitten på tredje perioden, när jag ska få en solklar straff men domarna inte ens blåser. Men då har Wintur redan ledningen med 2-3 och vi börjar kämpa ordentligt igen, som i början av matchen. Men det blir bolltapp och felbeslut (även från mig, jag förneker inte det) och vi försöker med att ta ut målvakten, men då sätter dom in en långboll i öppen kasse med 30 sekunder kvar eller något liknande.

USCH.

Jag är inte nöjd. Inte med min insats och inte med lagets. Vi kan spela bättre, men vi behöver komma igång och ha en killerinstinct hela matchen. Inte bara de sista 10 minutrarna. Vi pratar inte heller så mycket om vad vi behöver göra bättre.

Denna förlust kommer från våra huvuden och inte våra klubbor, om man kan säga så.

Jag saknar Kumla, där alla alltid gör 100 procent, där man pratar om hur man ska lösa problem och där tränara är på en och ser till att man är triggad.

Nej, det är töm & glöm som gäller nu.
Ny vecka imorgon och ny match nästa söndag.

Ciao

För er kanske, men för min spelar det ingen roll. Varje är fredag för mig, eller fredag är som alla dagar. Det spelar ingen roll vilken dag det är faktiskt. Det som spelar roll är om det är träning, eller match eller ingenting.

Igår var jag själv hemma stösta delen av dagen. Jag började med att hänga lite tvätt ute i solen. Strålande väder igår igen. Jag gjorde pannkakor till lunch, till pannkakorna hade jag sylt, socker och vaniljglass (inte alla samtidigt) och det var så himla gott. Orkade dock inte äta upp den sista pannkakan.

Jag trodde det var lite varmare än vad et egentligen var, så jag satte vi ute i solen i shorts och linne. Fick snart hämta en filt och jag satt ute och skrev lite i min dagbok om hur jag inte gör någonting på dagarna. Efter en stund blev det kallt även med filten och jag gick in till datorn. Kollade på film över internet på någon sida som streamar. Kollade på Lejonkungen samt Prinsessan och grodan. Ja, jag var lite sugen på Disney.

När båda filmerna var slut var det middag lite snabbt och sedan åka iväg till träningen med U21. Jag sprang ingenting ute innan (jag hade inte tid för det eftersom jag hade sett klart på filmerna hemma). Träningen gick som vanligt inget bra. Det positiva från träningen var att en kille från herrlaget var med (jag vet inte varför) men han och jag ägde på mattrace. Han ser hyfsat bra ut också, men han röker så jag nöjer mig med att bara titta.

Alla röker här nere, har jag sagt det? Och det är ju helt okej tydligen så det är ingen som verkar ta hänsyn till dom som inte röker. Men jag vill inte dö av passiv rökning så jag håller mig på avstånd.

Nu är det lördag, jag har hittils löst ett suduko, ätit lunch och suttit vid datorn och uppdaterat mig om Sverige. Samt skrivit detta inlägg.

Även om jag säger detta varje lördag ska jag försöka komma ut och springa idag. Klockan 15 har jag bestämt mig för.
Ikväll ska jag kolla på när Collina spelar, dock missar jag slutet på matchen då jag måste åka och vara barnvakt klockan 20.

Imorgon har jag inte riktigt klart för mig vad jag gör på förmiddagen, men på kvällen är det hemma premiär mot fiolårets serievinnare. Attans vad vi ska ta dom!

Ciao.

Bloggen beter sig lite konstigt och detta skrev jag igår kväll. Det ska vara lite bilder med, men dom kommer senaren för just ju sitter jag vid fel dator.


Ja, ska jag börja med gårdagen kanske... Gjorde inte så mycket förutom att titta på en film på eftermiddagen (det blev det tillslut). Så fort den tog slut åkte jag hemifrån till Tenero där jag hjälpte Giorgio och några till med en lekskola för barn i åldern 4-10 år. Om man vill förbättra italienskan är det där man ska vara, för barnen pratar bara italienska...

Men det var väl hyfsat kul i alla fall, barnen gick runt på olika stationer och tränade bollkoordination. De fick kasta, rulla och dribbla olika sorters bollar på olika sätt och träffa olika saker.

Efteråt hade jag tänkte gå upp till gymmet, men då måste man ha ett gymkort som jag hade tänkte låna av min tränare. Så Giorgio ringde till honom, men då säger han att han redan lånat ut kortet till en annan tjej i laget. Så typiskt. Vi ringer henne och hon svarar inte... Great. Det är 120 minuter kvar tills träningen börjar och det tar 15 minuter och ta sig dit.

Jag tänker att jag kan köpa lite nytt schampoo, klockan är kvart i 7 som om jag skyndar mig hinner jag innan affären stänger klockan 7. Jag tar mig dit, och när jag kommer fram är allt mörkt och på dörren står det att dom stängt klockan 18.30. VAD FAN.

Giorgio har åkt hem, jag funderar på att försöka äta något innan träningen eftersom jag senast åt lite yoghurt och flingor klockan 15.30. Ser att det är kö på motorvägen så utmanar mig själv att åka genom stan för att komma till hallen. Kanske kan spana efter något ställe att handla också.

Lyckas ta mig genom hela stan, raka vägen mot hallen utan att köra fel (jag är riktigt stolt över mig själv). Inte långt innan hallen finns en mack som har öppet och jag går in och köper min "middag".


Kommer 45 minuter för tidigt till träningen, men äter och kollar på U16 som tränar innan. När jag sitter där och väntar verkar det inte komma så många fler och jag blir lite orolig att vi bara ska bli några få på träningen. Men tiden går och de yngre killarna går av planen och allt fler och fler dyker upp. Tillslut är vi 11 utespelare och 1 målvakt.
Lite uppvärmning och sen spelar vi match. Men eftersom vi endast är 11 så blir det 6 i ena laget och 5 i det andra.

Jag blir i laget med 5 spelare, alltså har vi ingen avbytare, men det har de andra. Första 5 minutrarna går bra men sen blir man bara trött och kan inte spela lika bra. Vi spelade i cirka en timme tror jag. Vi tog typ 4-5 pauser då och då så vi fick vila, men alla i femman var jättetrötta och det blev inte så kul efter ett tag när de andra fortfarande sprang och spelade bra.

Åkte hem, åt lite bröd med ost och satte sen på en film och la mig i soffan. Somnade så klart, men när jag vaknade några minuter senare gav jag upp filmen och gick och la mig på riktigt.

Idag sov jag till 11, men fick anstänga mig för att komma upp ur sängen. Skulle kunnat sovit någon timme till, lätt.
Åt lite bröd för att äta någon frukost, men jag vill inte äta för mycket eftersom det alltid är lunch klockan 12.

Innan och efter lunch satt jag med dagens tidning, gav mig an alla rubiker men fattade bara lite, gjorde ett suduko och ville sen prova att göra ett korsord. Klarade av ett ord i alla fall. Texas huvudstad är : Dallas. Gav upp sen.

Bestämde mig för att göra chokladbollar som jag skulle ta med till träningen. Hittade ingen matberedare, bara en liten liten. Så jag fick kladda ihop smeten med händerna, precis som när man var liten. Men innan hade jag varit smart nog att ta ett tuggummi för att inte vilja slicka på fingrarna. Bollarna blev rullade i chokladströssel, eftersom det var det som fanns hemma. Jag är faktiskt lite osäker på om de har pärlsocker i Schweiz, men det ska undersökas nästa gång jag är i affären.

Jag sov till 11 idag. Men då gick jag och la mig 2.30 inatt. Jag är så dum i huvudet som sätter på en film klockan 00.30 fast jag redan är trött.

Passade på att städa lite på mitt rum och dammsuga upp allt hår på golvet innan lunchen. Det är konstigt att jag överhuvudtaget har hår på huvudet.

Vi åt lunch för en liten stund sen, fläskfile och klyftpotatis gjord i ugnen. Men ingen sås... Bara sallad som tillbehör. Köttet och potatisen var goda, men rätten har varit perfekt med lite sås till. Vilken sås som helst.

Nu i eftermiddag händer det grejer. Eftersom jag inte är barnvakt idag, som jag brukar vara på onsdagar, så ska jag följa med Giorgio på lekskola för småbarn i Tenero mellan 17-18.30. Vi får se hur det går...

Ikväll ska Giorgio på politikemöte med kommunen, och då tänkte jag träna med Verbanos andralag i Losone. Men den träningen börjar 20.30 vilket betyder att jag har två timmar att döda i Locarno trakterna. Jag tänkte utnyttja gymmet i Tenero eftersom jag ändå är där. Ska bara låna ett gymkort av någon, ska höra med min tränare.

Det var min framtida eftermiddagen/kväll. Igår satt jag ute i solen och skrev i min riktiga dagbok (ja, jag har en sån. Ett av mina nyårslöften var att skriva varje dag) för att jag låg cirka 2 veckor efter i den. Men nu är det skrivet och jag ska bara komma ihåg att skriva ikväll. Och imorgon. Och i övermorgon. Och alla andra dagar.

Förresten så är vädet oslagbart just nu. Solen skiner som tusan, det är lite lätta vindar och temperaturen ligger någonstans mellan 15-20 grader på dagen. På kvällen blir det svalare och man märker direkt när man kommer in i skuggan. Men har man ingenting att göra på dagarna som jag så är det helt underbart.

Jag ser väldigt mycket fram emot den 5 november, då mina föräldrar kommer hit. Hemma var jag alltid väldigt bortskämd med kärlek, här är jag inte så bortskämd och nu börjar det kännas av. Får väl gå ut och hitta en fin pojke som kan skäma bort mig med kärlek.

Det är 2 och en halv timme innan jag måste göra något och jag är ensam hemma. What to do?
Sola?
Film?
Göra chokladbollar? (Skrev ut ett recept igår för jag blev lite sugen...)
Spela musik på hög volym?

Det blir att nogrannt granska mina alternativ och sedan göra ett klokt val.

Ciao!

Jag vill börja med att reservera för eventuellt kommande stavfel då jag inte har ett svenskt tangentbord för tillfället.

Detta inlägg får bli ett bildinlägg. Ser så tomt ut på bloggen när man scrollar neråt.


Jag är ett stort fan av snygga bilar och i söndags, efter min löprunda, kom skönheten själv ut och rullade bara några meter ifrån mig. En Ferrari är det, i sin veckra ferrariröda färg. Måste vara en nyare modell också, men jag vet inte för kan inte Ferrari så bra. Jag var lite seg med kameran (därav den dåliga vinkeln), men jag blev lite starstruck när den var precis bredvid mig.


Collina som tacker efter sin match i söndags. Dom vann ju som dom var glada, men skit samma - Jag diggar matchställen! Såg på träningen i onsdags att det tydligen finns en overall i samma färg. JAG VILL HA!


Om 3 veckor kommer mamma och pappa, och här ska de bo! Var ju tvungen att kolla upp hur det såg ut så jag gick en promenad dit.



Detta är en park som ligger precis bredvid hotellet. Hyfsad bra utsikt över stan och sjön tycker jag!




I parken fanns även en inhägnad med rådjur och några getter. Dom var inte speciellt blyga om man höll fram lite löv åt dom... Men jag blev lite kär i denna varelse, är rätt så söt.


Det ni alla väntat på! Resultatet efter min stickning. Mobilfodral blev det som jag tidigare nämnt. Kostade på mig att göra en lite ögla att hålla i av det lilla garn som var kvar. Jag är sååå kreativ.


Detta är den sista bilden, men verkligen inte den minsta. Detta är min stora kärlek i detta land, något jag måste importera till Sverige när jag flyttar hem!

Ciao!

Jag sitter vid Albertos dator just nu, och kan därför inte ladda upp någon bild (kan och kan, jag vill inte). Mitt lilla mästerverk med stickningen är klart, det blev en liten mobilficka. Jag är nöjd, mest för att jag kom på hur man gjorde allting helt själv, men också över resultatet. Jag behövde ingen mobilficka direkt, men fantasin var inte så stor, och inte heller stickningen.

Bilder kommer upp senare ikväll, troligen efter träningen när jag har tillgång till Giorgios datorn, men har ni tur så kanske redan innan träningen. Man vet ju aldrig!

Övrigt så taggar jag inför seriepremiären på lördag!

Just ja, igår gick jag på Collinas träning, vi var 9 stycken plus en målvakt, men det var rätt så kul ändå. Killarna i laget pratar tydligen engelska, men det har dom inte gjort förrut så det går ju tydligen att kommunicera med dom. Dessutom tycker dom om att prata om mig på italienska för dom tror inte att jag fattar, men det gör jag visste! Så nu får dom börja akta sig...

Solen skiner och det är hyfast varmt ute idag. Inte så mycket vind, så ett linne är alldels lagom och mjukis buxor är på tok för varmt. Vi torkar tvätten utomhus också. Sug på den ni, alla som sitter och trycker i kylan i Sverige!

Förlåt, nu var jag väldigt dryg, men jag känner mig nöjd med valet att åka hit. Fast jag saknar hemma och alla personer, men om 3 veckor kommer mamma och pappa hit! Och om 9 veckor är jag i Sverige! Jag längtar!

Ciao!

Vad gör folk? Varför sitter ni inte som fastklistrade vid min blogg för? Skola och jobba är ingen ursäkt, det är bara att sätta igång att läsa ( och gärna kommentera!)

Veckans inledning har varit lugn. Fast jag kan ju börja med att berätta om min söndag.
Gick upp på morgon och sprang i 40 minuter (bra jobbat Lisa) och när jag kom hem så tog jag det lugnt vid datorn. Sen så åkte jag iväg med Alberto för att kolla på när Collina spelade (Giorgio var redan där, för han skulle ju spela). Collina är ett roligt lag, dom är bäst när dom bara kör och inte har något riktigt spel... Jag fattar inte, men det här är ju Schweiz så det är kanske inte så konstigt.

Aftonen blev lugn den med. Jag kollade på två filmer på datorn som PD laddade över på datorn förra helgen. Det blev en svensk filmkväll med Allt flyter och Bröllopsfotografen. Nja, svenska filmer är inte min grej.

Måndagen gjorde jag inget speciellt på. Jag var sugen på att träna på kvällen, men Giorgio ville inte träna med Collina d'oro och andra laget Verbano hade ingen träning. Jag satt hemma alltså. Blev ännu en film på datorn, denna gång Salt. Bra blir betyget.

På tisdagen hittade jag garn och stickor och gav stickningen ett försök. I början kom jag inte ihåg hur man gjorde men efter en stunds klurande kom jag på det. Teststickade lite först för att komma igång med fingrarna, sen tog jag upp allt och började om för att vara lite mer seriös. Det går inte så fort dock, har inte hittat flyttet än, men det kanske kommer snart.

Träning på kvällen och vi var 10 stycken tjejer på damlagets träning. Då är det 3 som är utan licens och inte är med på matcher. Alltså 7 tjejer på träningen när vi har seriepremiär på lördag. Taggat var det här.... inte.
Jag hoppas på betydligt bättre närvaro på torsdag.

Idag ska jag vara barnvakt från klockan 3 till jag vet inte när. Efter det kanske jag tränar med Collina d'oro eller inte. Men jag tror jag glömde ett par byxor där för 2 veckor sen och jag vill gärna ha tillbaka dom (man måste ju hoppas). Dom brukar inte ha så bra träningar, fast å andra sidan har jag redan varit ute och sprungit idag. Men sen så är det derby ikväll mellan Ticinos två hockeylag i högsta serien. Lugano vs Ambri i Lugano.


Aa, kvällen är suddig just nu.  Men ha det så bra så får ni reda på hur kvällen redde ut sig imorgon!

Jag vill börja med att säga att detta är fortsättningen på det tidigare inlägget "Det var en gång..." Har ni inte läst det innan så börja med det!

Nu har vi kommit till onsdagen. Morgon var den samma som dagen innan, en ordentlig frukost med sällskap. Vi åkte även idag till bergen och idag hade vi vädergudarna på vår sida. Solen sken, det var hur skönt som helst och inga moln- bara en blå himmel!

Vi startade med att åka upp på ett berg som heter Stockhorn och är 2190 m.ö.h. Vi åkte upp med linbana, det kostade 50 CHF (350 kr) vilket jag tyckte var dyrt, men man gör det ju inte varje dag som min far så klokt sa. Linbanan var delad i två delar - man åkte halvvägs upp där det fanns en sjö, och sedan hoppade man in i nästa bur som tog en upp för berget. Det fanns stigar att gå, men vi kände oss inte riktigt så hurtiga. Uppe på toppen fick man gå lite grann för att komma till den absoluta toppen, där man hade 360 graders utsikt över Alperna och ern cantonen (länet). Som jag trivdes! Vi tog en hel del kort, sedan åkte vi ner till sjön. Vi gick runt sjön, det tog ungefär 30 minuter och vi tog även här en hel del kort. På  grund av det fina vädret var det rätt så mycket folk på berget och att fiska i sjön var populärt.
Vi åt lunch på resturangen som fanns där på mitten, jag åt Rösti, och det smakade riktigt bra!

När vi var klara med Stockhorn berget hoppade vi in i bilen och körde till ett vattenfall som låg lite längre in i bergen. Det var även rätt så nära till ett av de större bergen i den delen vi var. Jungfrau mäter 4158 m.ö.h. och var härligt att se på lite närmare håll. Jag hade gärna åkte ännu närmare men vi åkte istället tillbaka och åter igen runt den stora sjön, men stannde den här gången vid St. Beatuz-Hölen för att gå runt i de grottor som fanns där. Tråkigt nog var det förbjudet  att ta kort inne i grottorna, vilket var riktigt synd för det var riktigt coolt där inne. Grottorna ledde cirka 1 km in i berget och det var fullt av bäckar och forsar där inne.

När turistdagen var klar åkte vi och hämtade upp Eva som skulle äta middag med oss. Vi åt Raclette. Det går till så at man lägger upp lite olika saker på tallriken (typ inlagda grönsaker och potatis) sedan smältar man ost i små spadar man lägger i en värmeställning. Sedan är det meningen att man ska äta smält ost med grejerna på tallriken.
Själv tycker jag att det är svårt att äta mycket ost, det tar liksom stopp efter en viss mängd. Men schweizare har ingen sådan gräns och kan äta hur mycket ost som helst. Jag fattar inte hur dom gör det.

Efter maten var jag jätte trött och satt och fnittrade och larvade mig vid matbordet, så Eva tyckte vi skulle åka hem så jag kunde gå och lägga mig. Vi åkte hem till Eva (jag skulle nu sova hos henne för Andrea skulle jobba resten av veckan), men vi kollade på film innan vi la oss. Kung Fu Panda blev det, riktigt rolig!

På torsdagen blev det sovmorgon och jag steg upp klockan 10, tror jag. Eva hade då gjort iordning och förberett frukosten, så snäll var hon. Vi tog sedan en lång promenad med hunden som tog ungefär 2 timmar. När vi kom tillbaka tittade vi på Björnbröder och sen gick vi och mötte Vale Dazio vid tåget. Vi åt lite grann hemma och sedantog bilen upp på en kulle där vi strosade omkring och satt i gräset och njöt av utsikten i solen. Det var varmt och skönt, jag hade shorts och t-shirt på mig och det var alldels lagom.  Det var jätte mysigt att sitta där och prata med vännerna och gosa med hunden.

På kvällen var det återigen träning med Höfen och det var kul. Men jag var inte riktigt trött efter träningen och satt och pratade med Andrea och Eva om hur man alltid är trött efter en träning i Sverige. Alla borde träna i Sverige någon gång för att få känna på hur man ska känna efter en träning.

Träningen slutade sent och vi åkte hem efteråt. Vale Malossa följde med och vi satt och åt Nutella och bröd. Vi var trötta, men Eva och jag var dumma nog att sätta på en film, denna gång Mulan (vi tittade bara på Disney). Vale åkte hem när vi satte på filmen, Eva gick och la sig efter halva, men jag kämpade på för att se slutet och kom i säng klockan 2.30 på natten.

Konstigt nog vaknade jag före Eva och jag tänkte att jag kunde vara snäll tillbaka så jag gjorde iordning och förberedde frukosten. Eva blev jätte glad när hon kom ner efter att ha vaknat och duschat.

Vi tog det lugnt, och kollade åter igen på en film, Madagascar 2 denna gång. Shit vad bra Disney är alltså.
På eftermiddagen hämtade vi Vale Dazio från tåget igen och sen åkte vi till en kexfabrik. Kambly hette märket och de fanns en stor fabriksbutik där med massor av olika sorters kakor och kex. Det bästa var att man kunde provsmaka alla!
Det fanns även små filmer här och där som visade hur tillverkningen gick till eller berättade om historian för företaget och grundaren. Vi spenderade lång tid inne i butiken med att provsmaka allt och sitta och snacka om höns. Jag vet inte varför just höns, men det är många saker vi undrar om hur det egentligen går till.

Sen åkte vi hem och tog det lugnt. Jag och Vale hoppade studsmatta och gungade medans Eva gjorde något annat.
Mer mot kvällen tog vi alla tåget till Bern och åkte hem till Vale. Vi lagade mat (spagetti carbonara) och åt och sedan snyggade vi till oss och gjorde oss redo för en utekväll. Vale som annars har kort hår och inte använder smink fick sig en liten makeover av mig och Eva. Rakt hår och en liten lätt makeup och killarna skulle go crazy. Vilket dom också gjorde. Vale blev ett nummer rikare under kvällen och jag och Eva kände oss stolta över vår insats. Vi dansade mycket under kvällen vilket var riktigt roligt! I övrigt gjorde jag alla människor förvånade när jag sa att jag var från Sverige. Men många hade varit i Sverige på semester och en kill ville veta vad ett liftkort kostade när man skulle åka skidor. Jag hade ingen aning men han ville ha en siffra så jag drog till med något.

Tjejerna hade sagt att krogen hade öppet till klockan 6 på morgonen, men den vi var på stängde klockan 3. Attans. Men vi köpte  lite macka och kringla och satte oss sedan på bussen hem. Hemma vid 4 ungefär och då satt jag vi datorn och visade Vale kronprinssessans bröllop och Björn Gustavsson på youtube. Hon visade mig en tyskkomiker som gjorde "10 saker du inte ska göra när du..." Det var riktigt kul... hihi.

På lördagen sov vi till 12 och tog det lugnt. Klockan 16 satte jag mig på tåget i bern och klockan 19.45 kom jag fram till Lugano. Jag hade klarat av 3 timmar och 45 minuter och 2 tågbyten helt själv. Jag var riktigt stolt över mig själv.

Bilder finns på facebook. Det är två album för det är så mycket bilder. Del 1 är i det tidigare inlägget och del 2 är här:

...en liten flicka som för en säsong flyttade till Schweiz och under vecka begav sig till Bern för att träffa några vänner och då inte hade tid att skiva på sin blogg.

(Bilder finns på länken i slutet på inlägget!)

Okej, vi börjar med förra fredagen, den första oktober:
Under dagen tog jag en längre promenad ner till Lugano sjön, men inte dit jag brukar gå. Sjön är nästan formad som en glad mun och vi bor imellan mungiporna. Istället för att gå till den östra mungipan gick jag till den västra. Det är lite längre dit och jag har aldrig gått dit förrut men kände för att komma ut och jag hade gott om tid. Jag hade min skinnjacka på mig som jag älskar och den var alldeles perfekt för vädret, i alla fall i början och slutet. Först var det molnigt och det var lagom varmt med jackan på, sen kom solen fram och blev det för varmt i stället. På hemvägen regnade det lite grann, men var väldigt kravt ute och det var för varmt för jackan, men på grund av regnet (och att jag hade en vit t-shirt på mig) behöll jag jackan på.

På kvällen skulle vi spela träningsmatch med U21 laget i Mendrisio, mot ett annat lag, men vi var bara 4 stycken utespelare och en målvakt så vi fick några spelare från andra laget. Vi spelade i 3x20 minuter och vi var 9 stycken spelare i "laget". Man blev ju svettig och så, men matchen hade inget högt tempo så efter hade jag massor med energi kvar. Men det verkade de andra tjejerna också ha, för vi busade lite en stund innan duschen.

Moving on, lördag den andra oktober:
Steg upp tidigt för att åka med Giorgio och kolla på när hans små killar spelade match. Men första var vi tvunga att åka till sportcentret och checka in för ÖSK P94 som skulle anlända på kvällen för ett träningsläger i några dagar. Vidare till pojkarnas matcher (dom spelar poolspel, 3 mot 3). Trots alla odds var vi bara 5 minuter sena. Medans alla killar bytte om och grejade kollade jag på matchen som höll på att spelas innan. Den slutade 34-1 och jag bara gapade, jag menar, det var inte ens roligt för det vinnande laget. Sen var det Verbanos tur och dom vann med 17-6. Lika kul den matchen, men grabbarna blev ju glada... Det var sedan 2,5 timmar innan nästa Verbano match så jag tog en promenad i samhället och avslutade med att köpa lite fika till mig och Giorgio. Verbanos andra match vann dom med 13-3. Kul jul igen.

Vi åkte hem och åt lunch, och sedan gick jag ut till landhockeyplanen vi bor granne med och kollade på när det lokala laget spelade match. Kul var det också för det var mycket temperament och hände grejer hela tiden. Domaren var inte blyg och det satt nästan alltid en eller flera i utvisningsbåset. Vid ett tillfälle hade bortalaget 4 utvisade och hemlaget 3 utvisade. En i vardera lag fick rött kort och därmed se duschen tidigare än planerat. Bortalagets tränare fick ett raseriutbrott och skrek som bara den i 5 minuter men sen lugnade han ner sig. Spännande var det också för det var jämnt i ställningen hela tiden. Max skillnad på 2 mål vid något tillfälle, men matchen slutade 11-10 till hemmalaget. Jag skattade på vägen hem.

Sen hängde jag åter igen på Giorgio som skulle till Malpensa (Milanos flygplats) och hämta ÖSK och ta dom till sportcentret. Jag följde med för sällskapets skull men också för att jag måste lära mig vägen så jag hittar till Malpensa när jag ska hämta mina föräldrar som kommer hit till min födelsedag (4 veckor kvar idag!).
Ösk kom, och som en överraskning var även Bacc med och även Markus Eriksson (min tränare från Idrottsprogrammet). Alltid med ansikten man känner igen. Giorgio blev överlycklig över att båda grabbarna hade kommit i alla fall.

Mycket packning och hela laget plus 3 personer som ville "lifta" tryckte in sig i den hyrda 25 personers bussen och vår 9 personers minibuss. Fullt? Ja, rätt så ordentligt.

Vi spenderade kvällen med Ösk för att visa allting och sen blev det ledarkaffe på centro restaurangen. Patrick Davidsson anlände på kvällen och sov hos natten mellan lördagen och söndagen.

På söndagsmorgonen klev jag upp tidigt igen för att springa med löpargruppen som finns här för att träffa lite nytt folk. Denna gång blev det lyckat (jag sprang själv, men träffade lite folk efteråt). När jag kom hem besökte jag duschen och när det var klart hade det kommit gäster och vi åt en söndags lunch tillsammans allihopa. Gott var det!

Jag och Giorgio åkte till sportcentret för att hämta ÖSK för att köra dom till deras träningshall. Dom skulle spela träningsmatch mot Verbano U16. Jag fick uppdraget att sitta i sekritariatet och fick sällskap av Markus och Giorgio. ÖSK vann med 8-4 om någon undrar.

Sen, efter lite lullande hit och dit, åkte jag med Patrik, Markus och en till ledare från ÖSK förbi McDonalds innan vi skulle kolla på Ticinos hemmamatch i Bellinzona. Trots att Ticino spelade apdåligt enligt mig, vann dom med 4-3.
Köra hem killarna och komma hem för att packa iordning allt för att kunna åka till Bern på måndag morgon.

Klockan 8.15 kom Eva och hämtade mig med bilen för att vi skulle åka till Bern. Vi hämtade Vale Malossa och sedan bar det iväg! Det regnade i Ticino, men när vi kom ut på andra sidan av San Gottard-tunneln var det oslagbart vackert. Bergen visade sig från sin bästa sida och jag var så lycklig. Vi åkte förbi många berg, alla lika vackra. Vi passerade även fina floder med härligt forsande vatten och sjöar med underbart blått vatten. Hösten börjar även komma till de mer norra regionerna och skogen bjöd på många färger. Jag var så glad.

Vi åkte först till Andrea och Vale tog bilen och körde vidare själv. Jag, Eva och Andrea åkte in till Bern och gick runt där, och efter en stund kom Vale och gjorde oss sällskap. Vi såg Bundensplatz, parlamentet, riksbanken, Aare (ån) och stadens björnar. (Bern betyder björn och det är liksom deras... maskot)
Vi gick även upp i den jätte stora kyrkans torn och beundrade utsikten. När jag såg Alperna i horizonten var jag tvungen att skutta lite. Efter den snurriga vägen ner (trappen var hemsk att gå ner för, smal och svängde ständigt åt höger), delade vi på oss. Eva och Vale åkte hem och jag följde med Andrea till Thun för att träffa hennes två vänner. Vi gick runt lite i Thun, stannade och fikade med varm choklad (gjord på riktig choklad) och gick sedan och tittade på stadens slott.

Innan jag och Andrea åkte hem, handlade vi mat för kvällen, det blev faijtas. Utsökt var det, men som vanligt kladdade jag med maten. Det är banne mig omöjligt att äta tacos eller faijtas för mig! Vi placerade oss sedan framför tv och såg Seven Pounds och sen Million Dollar Baby. Sängen var riktigt skön sen efteråt kan jag lova.

Tisdagsmorgon var en ordentligt frukost med sällskap av Andreas kompis som även gjorde oss sällskpa resten av dagen och även under onsdagen. Vi började med att åka till en liten sjö som ligger på 1600 m.ö.h. i Alperna. Men det var mest bara moln överallt så man såg inte så långt (man var liksom mitt i molnet). När vi stod vid sjön lättade dock molnen vid ett tillfälle och vi fick smaka på den underbara omgivningen. Vi åt lunch vid en restaurang som låg vid sjön och sedan gick vi till bilen och åkte till en sjö som lång på vägen neråt. Den hette Bluesee som betyder blå sjö och den levde verkligen upp till namnet. Attans vad blått vattnet var, och den lilla sjön var även full med fiskar. Så vackert som det var runt omkring också. Mmmm.... Marabou ungefär.

Sen åkte vi en liten omväg hem för att vi åkte runt en stor sjö som flickorna ville att jag skulle se. Finfint.
På kvällen var jag med på UHC Höfens träningen (Eva och Anrea spelar i det laget, och Höfen spelar i den högsta ligan). Det var kul, men jag trodde dom skulle vara lite bättre ändå, eller så var bra egentligen, men det var svårt att visa i dom krångliga övningarna?

Nu är det sent och resten kommer imorgon, jag lovar! Bilderna från veckans alla äventyr är på facebook, i ett eget album. Kopiera denna adress bara så kommer du dit!

Jupp, klockan är halv tolv och det finns mycket jag vill prata om som jag har gjort i helgen, men jag har ingen energi och ingen tid!

Imorgon bitti drar jag iväg till Bern, huvudstaden, för att spendera en vecka där. Jag ska träffa Andrea, Eva och Vale - mina favorittjejer här i Schweiz!

Beräknar vara åter i Ticino på lördag, men man vet ju aldrig, speciellt inte i Schweiz...

Hade det bra och jag lovar att jag ska försöka blogga lite under veckan!

Ciao

Jag gick upp klockan 6.50 och det var en mardröm. Det var så gott under täcket och jag hade många timmars sömn kvar i kroppen. Men upp kom jag i alla fall och jag drog på mig ordentligt med kläder för det var ju kallt ute, kanske 6-7 grader. Hopp in i bilen för att åka till Giorgiettos skola (det tar 20 minuter dit med bilen).

Vi kom dit ca kvart i 8 och skolan börjar kvart över 8, men första tjejen kom redan tio i. Och sen kom det fler och fler indroppandes tills kvart över. De barn som kom tidigt satt och spelade lite spel som fanns i klassrummet i väntan på bättre tider.

När alla 19 barnen kommit och blivit tysta sa Giorgietto "God morgon" och sen flög en hand upp i luften, och flickan under handen frågade vem jag var. Jag fick göra en kort presentation av mig själv som Giorgietto sedan gjorde lite mer djupgående för barnen. Sen startade vandringen!

Jag har tagit en del bilder, men det brukar ta lite tid att lägga upp alla bilder så jag har gjort ett fotoalbum på facebook där ni kan så alla bilder från idag. http://www.facebook.com/album.php?aid=290936&id=553120210&saved#!/album.php?aid=290936&id=553120210

Jag har inte så mycket att tilllägga utan låter bilderna tala för sig själv.

Men: Alla barnen var helt galna i svampar och hela dagen blev som en enda lång svampplockning (mer svampletning) och detta ledde också till vissa dispyter (så klart).

Jag vill uppmärksamma att vi aldrig gick igenom någon hage, grind eller staket. Alla djuren gick lösa på berget.

Mezzovico (där vi började) ligger på 450 m.ö.h. Som högst var vi 915 m.ö.h. (Om jag tolkade skyltarna rätt).

De svarta träden är från en skogsbrand -92.

Ciao.

Sitter nu och väntar på att klockan ska gå så att Giorgio kan hämta mig, så vi kan åka och träna.
Det är träning med Collina d'oro idag igen, och i måndags sa Giorgio till Chicco (collinas tränare) att jag tyckte dom pratade för mycket, så idag skulle vi ha en jätte jobbig träning.

MEN JAG SER FRAM EMOT DET!!!

Idag har jag tagit det lugnt, samt varit barnvakt i 4 timmar. Första timmen var seg för då ville Stefano bara kolla tv, men sen kom vi igång och lekte och hade jätte roligt.

Annars spenderar jag mycket tid på att vänta på att kiwin ska bli klar och mogen. Den som växer här ute på baksidan.


Glömde nästan nämna att jag ska följa med Giorgietto och hans skolbarn på utflykt imorgon. 6 timmars vandring med 9 åringar. Ska bli mycket intressant och jag antar att jag kommer få använda varenda litet italienskt ord jag kan.

Det kommer garanterat bli ett intressant inlägg imorgon på bloggen.

Stay tuned.

Ciao.

Jo, det är tidag idag. Men idag och igår har varit sådana där dagar när man bara är bombsäker på att det är någon helt annan dag. Hatar när de händer, känner mig så tokig.

Idag har jag verkligen inte överansträngt mig. Sov länge som vanligt, satt vid datorn, kollade på en film (på engelska, för det fanns bara på engelska eller franska, och jag tycker jag kämpar tillräckligt med italienskan så jag behöver inte lära mig ett till språk just nu). Låg och lyssnade lite på italienska fraser och läste dom samtidigt, men var riktigt trött, och lite frusen så jag halvsov mer än jag lyssnade.

Åkte på kvällen iväg på träning med damlaget, vi hade enbart uteträning idag då det är någon talangvecka i sportcentret och hallen var uppbokad. Vi sprang intervaller, i backe och på plan mark. Vi sprang hela tiden två & två för att tävla och jag fick springa med tränaren, för jag är snabbast? (Jag vill tro det i alla fall).

Jag har varit frusen idag, tror att det beror på att jag varit stilla så mycket. Men vi hade ingen super värme ute heller, jag tror att kylan börjar dra sig lite hitåt faktiskt. Solen värmer upp och det är som varmast runt 17-18 tiden på dagen, men är det molnigt så blir det inte så varmt.

Men jag är ju svensk och van, så jag överlever. Jag vill dock tro att det är 25 grader hela tiden, och glömmer bort att ta på mig lagom mycket kläder.

Senaste tiden när jag frusit har jag glidit runt i ett par underbara sockor som jag fick av mamma och pappa efter deras besök i Riga i somras. Jag sover i dom också, och jag sover så gott!


Ciao.